De vackraste kvinnorna på vita duken - del 4

Elisabet har samlat in filmtips på sin blogg. Eller närmare bestämt olika bloggares film-tio-i-topp. Jag var självklart med och lekte. Var jag den enda som inte hade en enda film på min lista som någon annan hade på sin? En film som många nämnde som jag faktiskt funderade på var Amelie från Montmartre. Le fabuleux destin d'Amélie Poulain. Jag är väldigt förtjust i den här filmen, och det var mest en slump att den inte kom med på min lista.

Dessutom har de tidigare tre inslagen i den här serien något gemensamt, och jag ville bryta den trenden. Så, je vous présente Audrey Tautou.

Hon föddes den 9 augusti 1978 i Beaumont i departementet Puy-de-Dôme i Auvergne i franska Centralmassivet. Puy-de-Dôme är ett av de ursprungliga 83 departement som skapades under Franska Revolutionen och är döpt efter en vulkan. Högst uppe på vulkanen Puy-de-Dôme upptäcktes 1873 ett galloromanskt Merkuriustempel.

1999 var Audrey Tautou med i Jeunes Premiers på Canal Plus och blev upptäckt av Parisregissören Tonie Marshall. Hon fick en roll i Vénus Beauté, och 2000 vann hon pris som mest lovande unga skådespelare. 2001 blev hon internationellt känd genom just sin roll som Amélie Poulain och 2005 spelade hon in sin första Hollywoodfilm. Om knappt en månad får vi se henne mot Tom Hanks i Da Vinci-koden där hon spelar Sophie Neveu.

Gillar man Audrey Tautou ska man inte missa Un long dimanche de fiançailles.

Och gillar man Amélie från Montmartre så ska man inte missa att gå och titta på hennes café när man kommer till Paris. Och märk väl att jag skrev *när*, inte *om*.

Minnesinspirationer

Igår diskuterades minne och hjärnkapacitet hos Lotten. Den Blyga skrev: "Hjärnan är en sådan vidunderlig skapelse - rymmer MER ju MER den tillförs! Fast den trivs ju bäst om man STRUKTURERAR och låter olika "kanaler" (dvs de 5 OLIKA sinnena) förstärka varandra." Hakke länkade till ett inlägg i sin egen blogg och jag är mer fundersam än någonsin. För visst känns det ofta så att viktig information och viktiga uppgifter försvinner bort medan trivialiteter som telefonnumret till sexårsbästisen ligger kvar och tar upp plats. Men hjärnan är väl inte en låda där någonting trillar ut när man proppar i mer.

Strukturering är någonting jag har svårt för. Jag kände en tös en gång vars hjärna inte fungerade som hos de flesta. Specialpedagogen beskrev det som att de flesta barn har ett bibliotek i huvudet. Böckerna står i ordning i bokhyllan även om denna ordning varierar från barn till barn. Denna lilla tös hade förstås också ett bibliotek i hjärnan med den skillnaden att alla hennes böcker låg i en enda röra på golvet. Hon hade sina problem, den här tjejen, och kommer aldrig att fungera självständigt i skola eller i vuxenlivet. Däremot hade hon en talang för former. Hon var fem år när jag lärde känna henne och det roligaste hon visste var att lägga pussel. Stora pussel, gärna med 500 bitar. Och hon lade dem upp och ner... Det var inte bilden i sig som var det intressanta, utan formerna.

I min hjärnbokhylla står nog böckerna oftast upp, men ordningen är inte logisk för någon annan än mig. Människor med böckerna i strikt alfabetisk ordning förstår sig inte på mig, och inte heller de som har sina i färgordning. Jag gör inte samma kopplingar som andra och inte samma associationer. Dessutom har jag väldigt svårt för att som den Blyga skriver låta de fem sinnena förstärka varandra. Jag har skrivit om detta tidigare, närmare bestämt den 26 september, inklistrad i den här bloggen den 10 december:
Som den här reklamen (jag är urusel på att komma ihåg reklam, och ännu värre på att förstå den, för att inte tala om att minnas *vad* reklamen var för...) för ett tag sedan - man får se typ ett vinglas och det röda vinet som hälls i, en kaffekopp med rykande varmt kaffe, en båt som tjäras... Jag förstod ingenting. Visst, det var artsy bilder och så, men. Min kära ryckte ut som vanligt, och förklarade. Det var meningen att man skulle känna doften av vinet, kaffet och tjäran när man såg bilderna. Synen skulle trigga luktsinnet och doftminnen. Det funkade inte på mig, kan jag säga. På sätt och vis funkade ju reklamen, eftersom jag minns den, men jag har ingen aning om vad produkten var. Och jag kanske minns den just för att vi diskuterade den...

Bilar som nedärvt beteende

Jag flyttar upp diskussionen, sentenser. Och för allt i världen - detta är inte en privat diskussion. Lämna gärna en reflektion. :-)

Det är ju så, att ingenting någonsin är färdigdiskuterat och har en tendens att dyka upp igen och igen om man tycker det är viktigt, spännande och intressant. Jag tycker bara det är lite synd att vissa diskussioner begravs i ett kommentarsfält till ett blogginlägg långt ner på en sida. Typ. Men jag känner inte riktigt igen det där att det blir missförstånd i text. Tycker det är mycket större risk för det i talade diskussioner. Och varför är du rädd att trampa i klaveret? Kryptisk? Tja, ibland. :-)

Parmiddagar är antifeministiska, ja. Men oundvikliga. Skulle jag tacka nej till de inbjudningarna jag får skulle jag snart inte ha några vänner kvar. Lyckligtvis har mina vänner den goda smaken att ha skaffat trevliga och intelligenta pojkvänner, flickvänner, sambor och äkta hälfter. Den där hopgaddningen försöker jag att inte ge mig i på, men så blir det så att "vännerna" - det vill säga jag och tjejerna - sitter och snackar, och så blir "medföljande partners" hänvisade till varandra. Och eftersom jag mest umgås med heterosexuella tjejer så blir det mycket så att i dessa fall blir min kära sittandes med grabbarna. Usch, jag måste ändra på det där!

Allmänterapeutiskt och kollektivt undermedvetande. Har vi lämnat Freud och givit oss in på Jung? Jag känner hur min starka animus tränger undan penisavunden! :-)

Barn och barnuppfostran och könsroller är ett så minerat fält att jag tvekar att ge mig in på det på allvar. Man är på något sätt diskvalificerad från att tycka något om man inte har egna barn. Men ingen kommer att kunna övertyga mig att det ligger i pojkars gener att intressera sig för bilar. Utveckling och evolution går inte så fort! Möjligtvis att pojkar har större intresse av ljud, men det tror jag inte riktigt på. Jag tror nog två saker. Dels att många individuella skillnader har en tendens att bli kategoriserade som könsskillnader av föräldrar, närstående och pedagoger. Och dels att många av dessa föräldrar, närstående och pedagoger faktiskt bemöter barn olika utifrån kön, trots att de flesta hävdar att de absolut inte gör det. Och så tror jag faktiskt en tredje sak. Jag tror att ingen vet fast många säger sig göra det.


Den Blyga: Tack för länken. Precis något sådant hade jag velat göra! Jag har tillräckligt nära till Helsingborg för att det skulle vara värt körningen, men det har ju redan startat... Jag ska hålla ögonen öppna för fler alternativ!

De vackraste kvinnorna på vita duken - del 3

Jag har fortfarande inte hittat någon bra och lämplig bild på min tänkta trea, så vi hoppar över henne för tillfället. På den nyvalda trean däremot finns det enormt många. Jag har valt en kanske lite udda bild. Man/vi/de flesta är nog mer vana vid att se henne lite yngre, lite mer retuscherad, med längre hår och mer smink. Men så hittade jag den här bilden från filmfestivalen i Venedig, och hon har aldrig varit snyggare! Jag återupptäckte henne när hon spelade Katya Derevko i Alias, syster till Irina Derevko som spelades av Lena Olin, tidigare nämnd i den här serien. Katya är kortklippt, härdad och väldigt butch. Hon skyddar sin syster och liksom med Irina kan man aldrig vara riktigt säker på var hennes lojaliteter egentligen ligger.

Isabella Fiorella Elettra Giovanna Rossellini föddes i Rom den 18 juni 1952, dotter till den svenska filmstjärnan Ingrid Bergman och den italienske regissören Roberto Rossellini. Hon har en tvillingsyster, Ingrid Isotta Rossellini, och en bror, Roberto Ingmar Rossellini. Hon gjorde debut på vita duken 1976 när hon spelade mot sin mor i A Matter or Time. Hon har varit med i David Lynchs Blue Velvet och Wild at Heart, och som sagt i teveserien Alias. Annars har hon mest jobbat som fotomodell bland annat tillsammans med Annie Leibovitz och i fjorton år representerade hon ensam kosmetikamärket Lancôme.

Krossade agilitydrömmar

Jo, Ica, så här är det. Vilja är en ganska rädd och mesig hund. Första agilitykursen gick ganska bra. Det mesta var läskigt utom hoppen. Plattunneln var läskig, slalomen var läskig, spången, däcket och framförallt vippbrädan. Det mesta kom hon över. Nu är alla tunnlar jätteroliga, däcket går, och slalomen funkar även om det inte går fort. Vi har gett upp alla tankar på att hon ska bli agilityhund. Vippbrädan har vi lockat och pockat med. Även om vi håller den stadigt och matar konstant med korv så hoppar hon ner efter en tredjedel eller så. Beröm, uppmuntran, godis - ingenting funkar. Vi skulle väl kanske kunna jobba mer med det, men har valt att göra andra saker istället som Vilja tycker är roligare. Spår, till exempel. Lydnad tycker hon också är jättekul, men vi har inte tränat ordentligt på ett tag.

Valpen går just nu valpkurs, men ska få följa med storasyster på enkel spårkurs/nosaktivering i vår. I höst blir det fortsättningskurs, och så småningom är det tänkt att vi ska börja nosa lite på agilitybanan. Än så länge vet jag inte vad han verkar tycka är roligast, så vi ska testa spår, lydnad och agility i första hand och se vad vi tycker är kul.

Geggiga könsroller - om skor och borrmaskiner

Jag brukar ju inte ha tid eller ro att blogga på helgerna, men ingen regel utan undantag. Är det inte så de säger, grammatiklärarna. Och tack, Helena, för kommateringskommentaren. (Vilket roligt ord, förresten.) Jag har fått en del andra kommentarer som jag skulle vilja bemöta, så jag tar väl dem i tur och ordning. Så får vi se om det blir något nytt på slutet.

Previously on...

Den Blyga: Skostorlek i all ära, men i den här affären var det verkligen så - ljusa damskor storlek 36-39, mörka herrskor i storlek 40-45. Och det finns inte en chans att ens med extrasula få minsta herrskon att passa mina trettisjuor. Jag har försökt! Framförallt finskor finns det mycket fint på herravdelningen, men ingenting passar. Vad gör pojkar som ska på galej men fortfarande inte har vuxit i herrstorlekarna? Ska jag titta på barnavdelningen nästa gång?

Och jag håller med om leken. Skratt och lek hör väldigt mycket ihop för mig och visst är det viktigt att man kan leka tillsammans. Även om jag tror att många hade skakat på huvudet om de hade sett mig och min fru och båda hundarna i brottningstagen på gräsmattan. Schiller har jag inte läst, men min association går direkt till Maria Gripes Rosilda i "... och de vita skuggorna i skogen".

Ica: Vilja tycker att vippbrädan är riktigt obehaglig. Vi har försökt med lock och lek och godis men ingenting hjälper. Ingenting är kul nog eller gott nog för att stå ut med sådana hemskheter - även om vi stabiliserar brädan så den inte vippar. Hopphindren är hon däremot superduktig på. Men det är lite rädd och osäker hund överlag, så hon får göra sånt hon tycker är kul istället. Spår, till exempel. Men berätta om hur det går för er!

Helena: Hur är regeln egentligen? Det ska vara komma före nödvändig bisats? Eller det får vara komma innan nödvändig bisats? Sånt har jag aldrig fått lära mig, utan kör på med min pauskommatering. Inte ens Lars-Johan Ekeroth på institutionen för nordiska språk vid universitetet i Lund lyckades slå in några vidare grammatikregler i mitt huvud...


Så till dagens nya avsnitt i såpan som är mitt liv. Inte för att det är en såpa, precis. Om mitt liv var en teveserie skulle det nog vara en blandning mellan sån där ruskig relationsdramatik och ett bygga-om-hemma-program.

Kolla in sentensers Lesbian Fakeout. Som jag garvade! Men sen började jag förstås fundera kring det där med omgivningens bilder av en. Det finns folk som tror att i alla samkönade par finns det en som har mansrollen och en som har kvinnorollen. Jag säger inte att det aldrig är så, jag säger att det oftast är mer komplext än så. För innan man sätter igång och hävdar något sånt måste man ju ha klart för sig vad man menar med "mansroll" och "kvinnoroll". Menar man att män byter däck på bilen och kvinnor lagar mat? Menar man att kvinnor vill analysera allt medan män helst pratar sport och fiser?
Jag vet att vi har bekanta som har dragit den här slutsatsen om oss. För vissa räcker det att se att min kära har kortklippt hår medan mitt är långt och lockigt. Andra väntar tills de har sett henne med borrmaskinen eller domkraften eller skruvdragaren i högsta hugg innan de drar sina slutsatser. Hon är förvisso mer tekniskt lagd, mer praktiskt lagd, mer handlingskraftig än jag. Framförallt har hon mer träning i allt som har med verktyg, teknik och bilar. Men är det nödvändigtvis manligt?
Jag kände en kille en gång som tyckte att det manligaste av allt, det var att ta hand om och beskydda sin familj. Vilket fick till effekt att han tog ut halva föräldraledigheten, lagade den mesta maten, lekte och plåstrade om. Det var den yttersta manliga rollen, tyckte han. Själv kladdar jag in mig i könsroller och förväntningar och traditioner och vet till slut varken ut eller in.

Däremot har min fru bett om ursäkt för sitt manliga beteende en gång. Jag satt och finputsade min magisteruppsats - fixade marginaler och innehållsförteckning och så. Hon kom och tittade över axeln på mig och sade att det där gick att fixa automatiskt. Okej, bra, tyckte jag. Du kan väl visa mig. Nej, det gick inte, för hon mindes inte själv, utan var tvungen att göra det först. Ibland minns ju händer och fötter saker som inte hjärnan minns. Det slutade med att hon gjorde alltihop åt mig. Jag blev arg, förstås, och hon bad om ursäkt för att hon hade betett sig så manligt.

För övrigt har jag fått ett fint inbjudningskort i brevlådan och i sommar ska jag på prästvigning med efterföljande fest. Det ska bli trevligt och högtidligt och så, men vad *sjutton* ska jag ha på mig?!?! Linnebyxor och en fin tunika? Är det festligt nog? Tyvärr var det det jag hade på mig när samma person gifte sig förra sommaren, men det räcker väl med nya kläder, man kan väl behålla samma stil?

SAOL13 och al-Jazira

Jag, som har väldigt svårt för att passa tider och väldigt lätt för att inte vilja vara som alla andra, får ju kommentera den stora händelsen idag istället. Och hur var det nu med kommatecken före nödvändig bisats? Och vad är egentligen en nödvändig bisats? Nåja, det var inte grammatik som var dagens ämne.

Den stora händelsen är ju givetvis den nyutkomna trettonde upplagan av Svenska Akademiens ordlista. Kommentarer om tidsandan och speglingen av verkligheten orkar jag inte ge mig in i nu. Istället ska jag glädja mig åt att ett av mina absoluta favoritord har fått komma in i värmen; nämligen gränsöverskridande. Jag tycker att det är ett intressant ord, med många intressanta användningsområden och efterverkningar. Sist jag brottades med det var i en bok om den arabiska tevekanalen al-Jazira som ju är väldigt gränsöverskridande. Mitt problem då var vad som egentligen låg i ordet. Var det konkret menat? Det skulle det ju kunna vara, eftersom al-Jazira sänds från Qatar över hela Mellanöstern, det vill säga över flera gränser. Samtidigt skulle det kunna vara en överförd betydelse då kanalen är gränsöverskridande på flera sätt. Men vilka mer abstrakta gränser handlade det om i så fall? Gränserna för vad som är accepterad information i vissa länder och i vissa sammanhang? Gränserna för vad som kan sägas offentligt?

Jag gillar ord och begrepp som är lite dubbeltydiga. Samtidigt driver de mig till vansinne ibland då jag hatar att inte förstå.

Mera mera - har jag tråkigt idag?

Your Brain's Pattern

You have a dreamy mind, full of fancy and fantasy. You have the ability to stay forever entertained with your thoughts. People may say you're hard to read, but that's because you're so internally focused. But when you do share what you're thinking, people are impressed with your imagination.

What Pattern Is Your Brain?

You Are Boston

Both modern and old school, you never forget your roots. Well educated and a little snobby, you demand the best. And quite frankly, you think you are the best. Famous people from the Boston area: Conan O'Brien, Ben Affleck, New Kids on the Block

What American City Are You?

You Belong in Paris

You enjoy all that life has to offer, and you can appreciate the fine tastes and sites of Paris. You're the perfect person to wander the streets of Paris aimlessly, enjoying architecture and a crepe.

What European City Are You?

Grrrr

Vad har hänt med högermarginalen?!!?!?

Hundar och européer

Jag gjorde hundtestet (igen), Helena. Tack för länken! Den här gången blev jag engelsk bulldog och sitter fortfarande och funderar på om jag ska bli förolämpad. :-)

Sen hittade jag detta någonstans, hos Sadie tror jag. Är jag förvånad? Nej, inte denna gången, faktiskt.

Your Inner European is French!

Smart and sophisticated. You have the best of everything - at least, *you* think so.

Who's" Your Inner European?

Kärlek som naturvetenskapligt projekt

Okej - tankefel igår. Gymnasiefysiken räckte liksom inte till. Alla attraktionskrafter är tydligen inte ömsesidiga. Gravitationen är det, men magnetismen är det inte nödvändigtvis. Däremot kan en stark magnet magnetisera en vanlig järnbit. Jag vet inte riktigt vart jag vill komma egentligen.

Sen det där du skrev, sentenser, att om all attraktion vore ömsesidig skulle fortfarande olycklig kärlek finnas. Jo, men attraktion och kärlek behöver ju inte vara samma sak. Som jag skrev igår - jag träffar mycket folk i jobbet och ofta någon jag tycker är attraktiv. Jag kan flirta lite med någon, eller till och med gå runt och vara lite småförälskad i en ny kompis, men det har ju inte med kärlek att göra.

Och om vi överger fysiken ett tag och tar oss an kemin. Alla ämnen är reaktiva i olika hög grad och tillsammans med olika och olika många andra ämnen. Men där är det ju mer reglerat, på något vis. Eldar man ett kolväte får man ut koldioxid och vatten. Varenda gång. Med människor är det inte så enkelt. Eller är det så att det finns en minsta gemensam nämnare för de människor man blir attraherad av. Något undermedvetet. En aura, en feromonsammansättning, en energi. Tänk om det faktiskt har med kemi att göra, rent konkret. En tvärvetenskaplig undersökning med etnologer, sociologer, kemister, fysiker, filosofer, antropologer. Tänk vad spännande det hade kunnat bli!

Humor *är* livsviktigt. Tänk att älska någon man inte kan skratta med. Livet hade blivit outhärdligt. Jag har i och för sig inte träffat på någon som skrattar åt precis samma saker som jag, men visst finns det gemensamma områden där vi skrattar bägge.

Är kärlek som att köpa hus? Det finns vissa krav, vissa önskemål, och vissa egenskaper som går fetbort? Och hur ska man veta om något är ett krav eller bara en fix idé, en fetisch...? Jag vet inte. Men jag vet inte det när det gäller huset heller. Däremot tror jag på kärlek utan minsta attraktion. Så det är väl ett "baskrav" - att man är attraherade av varandra.

Nu tappade jag tråden lite, märker jag, men jag har mer att säga i ämnet... Jag återkommer!

Attraktioner och definitioner

Idag hade jag ju tänkt mig ett nytt inlägg i min miniserie om vackra kvinnor. Men jag hittar ingen bra bild!! Så det får vänta ett tag - tills jag hittar en, eller tills jag har valt en annan person. Det är ju inte så att de är rangordnade på något vis.

Däremot har jag funderat mycket över vad som gör en människa vacker. På ytan, alltså. För även om yttre och inre samspelar, så är det ju svårt att se insidan när man sitter framför bioduken (och nej, jag pratar inte om splatterfilm nu!) och trånar. Eller vad man nu gör. Jag träffar mycket folk i jobbet och ofta är det någon som sticker ut. Någon som jag tycker är attraktiv. När jag började fundera över detta insåg jag att dessa kvinnor egentligen inte har någonting gemensamt. De enda som är uteslutna är kvinnor under 20 (ungefär) och över 57 (cirka, även om jag har varit med om en gång då kvinnan i fråga var strax över sjuttio) och kvinnor under 160 cm och/eller 60 kilo. Detta är förstås inget medvetet val, utan bara något som jag har kommit underfund med att jag inte tycker är attraktivt. Så vad är grejen? Vad har dessa kvinnor gemensamt? Det är inte utseendet. Är det energin? Blicken? Jag vet inte. Inte för att det spelar någon roll egentligen, jag har bara svårt att låta bli att analysera mig själv.

Attraktion: Fjärrverkande dragningskraft. Begreppet används inom fysiken och kemin, samt i överförd betydelse. I grammatiska sammanhang betecknar det företeelsen att ett ord rättar sin böjning efter den språkliga omgivningen i strid med generella grammatiska regler.

Betyder detta att attraktion per definition är ömsesidig? Gravitation är en attraktionskraft, till exempel, och den verkar åt bägge hållen.

Nu har jag surfat runt och uppdaterat mig på alla (eller i alla fall de flesta) bloggar jag följer. Bara några korta reflektioner utöver de kommentarer jag har lämnat.
Ica - jag ser med spänning fram mot agilityresultat och tävlingsreferat.
Maja - hur är det med dig?
Lotten - bullarna såg ytterst trevliga ut. Trollkarlen från Oz har jag däremot inte sett.
Liza - tack för bloggtipsen.
Sentenser - jag har nog inte så mycket att tillägga mina kommentarer, men jag gjorde testet du länkade till. Jag får nog fundera lite över detta, tror jag. Inledningsvis kan jag väl säga att Virginia Woolf är en av mina idoler. :-)

Här är resultatet av testet. Med länk och allt. Jag älskar verkligen sånt här. Ibland blir jag glad över resultatet, som när jag gjorde ett feministtest och blev Audre Lorde. Ibland blir jag nästan traumatiserad. Jag har fortfarande inte kommit över resultatet i testet om vilken Astrid Lindgren-figur jag är. Lisa i Bullerbyn! Jag? Varför!??!

Which literature classic are you?

Virginia Woolf: Orlando. You are a challenge, for outer events, the outside world, the time etc. play no importance to you. Your focus is in writing, in gender issues, and inside your own head. Self-analysis and exploration of yourself as well as the outer world hold great importance to you.
Take this quiz!

Politik - och bristen på den

Jag är hemma igen, och äntligen tillbaka vid min älskade dator! :-) Inte är jag skrivtrött, inte. Jag har bara varit tvungen att lämna hemmet några dagar.

Tydligen är det fler än jag som har problem med storlekar. Det är trist att det ska behöva vara så, förstås, men ack så skönt att veta att man inte är ensam! Man skulle kanske haft syslöjd i skolan istället så man hade kunnat sy sina egna kläder nu. Eller inte... Och Emi - jag tror det är så att pojkar leker och behöver därför mer rörelseutrymme, flickor sitter ju bara still och är söta. Och leker lite med dockor eller nåt. Typ. ;-) Därav volangerna.

Dagens bloggtema är... Äh, jag vet inte. Lite gott och blandat, kanske, så får jag hitta en lämplig rubrik i slutet.

En liten mejlsignatur, kanske? Jag är med på en del mejlinglistor, och de flesta av dem är starkt USA-dominerade. Under förra amerikanska valrörelsen gjorde jag som en del av mina vänner och använde signaturen "Kerry for President. And Dar for Supreme Ruler of the Universe!". Kerry här är inte John Kerry, som man kanske kan tro vid första anblicken. Nog för att mina amerikanska vänner uteslutande är demokrater, men inte var de så himla förtjusta i honom heller. Nej, Kerry här är Kerrison Stuart, född i Saugatuck, Michigan, dotter till senator Roger Stuart och hans fru Cynthia. En mycket republikansk familj. Kerry har en bror, Mike, och en syster, Angela. Och nej, hon finns inte i "verkligheten". Hon ställde i alla fall inte upp i presidentvalet. När Melissa Goods "Tropical Storm" tar sin början jobbar Kerry för en liten it-firma i Miami, Florida. De blir uppköpta av ett jätteföretag, och ansvarig för integreringen är vice VD Dar Roberts. Dar har en budget att ta hänsyn till och tänker i princip sparka varenda anställd. Kerry protesterar och får en chans att göra en egen plan som följer Dars budget. Efter mycket om och men klarar hon det, får godkänt av Dar och räddar större delen av sin personal. Själv söker hon en nyinrättad tjänst som Dars assistent och får den.

Dar Roberts sköter hela företaget - hon har ett finger med i princip överallt. Hon löser problem, fixar, donar och klarar det mesta. Kerry är inte dum hon heller och har dessutom sociala färdigheter som Dar inte har. Tillsammans kan de styra världen. Därav "Kerry for President. Dar for Supreme Ruler of the Universe."

Douglas Adams skrev: "It is a well-known fact that those people who most want to rule people are, ipso facto, those least suited to do it... anyone who is capable of getting themselves made President should on no account be allowed to do the job." I Liftarens guide till galaxen har detta lösts på ett lite annorlunda sätt. Men grundtanken är sund. Vad har människor för motiv för att vilja styra och regera? Varför vill man bli president, eller statsminister för den delen? För att man tror att man ska kunna göra gott? För att genomdriva en politisk idé? Eller är makten ett mål i sig? Visst, lönen är bra, men arbetstiderna är väl inte de bästa. Stressen är väl inte heller att leka med. Samtidigt som det ibland verkar som världens lyxjobb. Vad gör egentligen Göran Persson hela dagarna? Jag har ingen aning om hur regeringen arbetar. Riksdagsarbetet har man väl lite inblick i, men regeringen? Inte en susning. Undrar om man kan få gå på studiebesök... Göra praktik. Det är skrämmande hur lite jag vet om hur landet styrs och de personer som gör det...

Fina flickor - om könsroller och kläder

Jag skulle köpa nya träningsskor igår. Några krav hade jag. De skulle passa till skogspromenader med hunden, stavgång och längre vandringar. Däremot ska jag inte jogga i dem, och de behöver inte vara asfaltanpassade. Dessutom skulle de helst inte vara svarta eller vita. Inne i affären plockar jag raskt på mig fyra olika och går fram för att få prova rätt storlek. Killen tittar på mig när jag säger att jag vill prova storlek 37 och pekar raskt på två av skorna jag har i handen. "Då kan du glömma de där." Jaha... Ett par beiga och ett par grå försvinner. "Men de finns i dammodell där borta." Jo, i vitt, och det vill jag ju inte ha, eftersom det blir så himlans smutsigt. Min fru garvar till lite grann och säger på skoj: "Men det förstår du väl. Flickor blir ju inte smutsiga, det är därför damskorna är ljusare." Jag ser mig omkring och inser att hon har rätt. Med undantag för svart så är finns alla skor i två versioner - en mörkare herrmodell och en ljusare dammodell. Är herrskon mörkare beige är damskon ljust beige. Är herrskon grå är damskon vit. Jag tittar på expeditkillen och frågar (fortfarande med skämtsam ton) om det stämmer - att det är det som är anledningen till att damskorna är ljusare. Han nickar, och säger på fullt allvar att jo, så är det. Och så säger folk att det är feminister som inte har någon humor!

För övrigt blev jag sur igen. Vi köper en del vardags- och träningskläder i sportaffärer och i stora mataffärer som Ica Maxi. Herrstorlekarna går upp till XXL (ibland XXXL), medan damstorlekarna går upp till storlek 44. Är det någon som kan förklara detta för mig?

I natt jag drömde

Det finns många olika slags drömmar. Det finns mardrömmar så hemska att de är svåra att släppa även när man vaknar. Det finns fantasifulla drömmar så underbara att man önskar att man hade kunnat få sova lite längre. Det finns verklighetstrogna drömmar så realistiska att man först inte förstår att man har vaknat eller att det faktiskt var en dröm. Det finns drömmar där det händer massor och där lång tid passerar och det finns drömmar som är lugna och stillsamma. Vissa drömmar känns symboliska och intressanta, andra är ren underhållning. I natt hade jag en sådan där utan egentlig handling. Jag var gravid. Höggravid enligt almanackan, redo att explodera när som helst, men bebisen hade inte vänt sig. Jag satt och klappade på magen där hennes fötter var jättetydliga. Ja, jag visste att det var en tös. Min moster (som är barnmorska) dök upp, klämde mig lite på magen och sade att jag skulle få vänta minst en vecka till. Och där satt jag och väntade och längtade och klappade bebisen på fötterna...

De vackraste kvinnorna på vita duken - del 2

Våren 2002 skulle jag gå en kort kurs vid universitetet i Orléans. Jag längtade efter semester och jag längtade efter Paris, så jag åkte ner en vecka i förväg. Bakom mig lämnade jag ett kallt och snöigt Sverige och landade mitt i våren. Den här veckan var härlig. Jag träffade kompisar, satt i solen på Place des Vosges, handlade böcker, åt gott och hade allmänt trevligt. Den åttonde mars ville jag gå på bio och frågade en av mina kompisar vad hon hade att rekommendera. Hon tittade på mig som om det vore en självklarhet och sade att jag förstås skulle fira Internationella kvinnodagen med François Ozons "Huit femmes". Sagt och gjort. Jag var lite skeptisk, men kom ut från biografen med stjärnor i ögonen. Väl i Orléans såg jag om den två gånger med två olika gäng. När den kom till Sverige tog jag med min fru och min mamma och såg den. Jag har hyrt den på video och köpt den på DVD och den är och förblir en av mina absoluta favoritfilmer. En blandning av drama, pusseldeckare och musikal, och med åtta av Frankrikes främsta skådespelerskor i rollerna (ja, jag vet att det saknas ett verb i den meningen, men jag tar mig friheter ibland...).

Handlingen utspelar sig i ett hus på landet. Det är vinter och snö. Mamma Gaby (Catherine Deneuve) har precis hämtat äldsta dottern Suzon (Virgine Ledoyen) vid tåget. Lillasyster Catherine (Ludivine Sagnier) och mormor (Danielle Darrieux) väntar i vardagsrummet. Kokerskan Madame Chanel (Firmine Richard) och husan Louise (Emmanuelle Béart) välkomnar också Suzon. Snart vaknar Gabys syster, tante Augustine (Isabelle Huppert). Louise går upp med frukosten till herrn i huset, vars rum ligger halvvägs upp i trappan till övervåningen. Hon skriker till och tappar brickan i golvet. Monsieur ligger död i sängen med en kniv som sticker ut ur ryggen. Snabbt som attan låser Catherine dörren för att ingen ska gå in och förstöra bevis innan polisen kommer. Tyvärr fungerar inte telefonen längre och innan de hinner ut för att sätta sig i bilen blir de distraherade av någon som rör sig i trädgården. Det är den döde mannens syster Pierrette (Fanny Ardant) som fått ett mystiskt telefonsamtal och bestämt sig för att undersöka saken.

Snart visar det sig att bilen inte fungerar, det snöar för mycket för att man ska kunna gå till byn, och de åtta kvinnorna sitter fast i huset. En av dem har mördat Marcel, men vem? Alla har hemligheter, och alla ljuger för att bevara dessa hemligheter.

Mot denna bakgrundshistoria vecklas så åtta väldigt olika kvinnoöden ut. Deras inbördes relationer är mycket mer komplicerade än vad de tycktes vara från början och den i och för sig viktiga relationen till mannen kommer i skymundan.

De är duktiga allihop, men andan tappar jag inte förrän Fanny Ardant börjar sjunga. Då sitter jag klistrad. Hennes nummer är "A quoi sert de vivre libre?". Vad tjänar det till att vara fri?

Farsan Baloo

Jag såg just din kommentar. Och ser fram emot ett inlägg i debatten från dig. :-) Den är nämligen inte alls intern. Debatten, alltså. Jag är mäkta nyfiken på din erfarenhet.

Tilltuggsmetaforer

Emellanåt händer det att jag kopplar av i soffan med en deckare. För det mesta har jag överseende med att språket inte är det mest personliga och speciella och att översättningen emellanåt haltar. Ibland fastnar jag dock på uppenbara missar och luckor och hänger upp mig på det. Vid andra tillfällen fastnar jag vid någonting som vid första läsningen verkar helt obegripligt. Ibland förstår jag efter ett tag, ibland inte. Vad sägs om:

"Jag stapplade upp till damrummet på övervåningen medan Richard försökte skrapa mönstret av tallriken. När jag kom tillbaka till den breda trappan fick jag den sortens överraskning som får folk att förlora fotfästet och rasa ner i hallen som levande salta pinnar."

Detta får jag inte rätt på. Vad menar författaren? Är det en metafor jag inte begriper mig på? Det vore inte första gången i så fall... Är det en tokig översättning? Vad heter det i så fall i originalet (boken är översatt från engelska)? Hur ser folk ut som är som levande salta pinnar?

Six degrees of separation

Idén fick jag från Robin och det lät som ett spännande sätt att slösa bort några timmar. Det går alltså ut på att via blogglänkar klicka sig fram till en blogg sex steg från valfri utgångspunkt. Jag valde förstås min egen. Jag började med lite struktur på det hela - att ta den sjätte bloggen i varje länklista - men det föll ganska snart. Så jag gjorde som Robin, och valde bara något som såg intressant ut. Slutresultatet? I mitt franska kök. Kan det bli mycket bättre? Läs och njut!

Detta kommer jag att testa igen. Så många roliga bloggar det finns.

De vackraste kvinnorna på vita duken - del 1

Jag märker att jag får mycket inspiration från andra bloggare (och från kommentarer). Så tack, Sentenser, för ännu en tråd. :-) Du nämnde CSI, och jag gjorde förstås kopplingen till Marg Helgenberger. Därur föddes den här bloggens nya serie: De vackraste kvinnorna på vita duken (eller teveskärmen).

Först ut är en kvinna som i princip alltid lyckas vara vacker. På sistone mer än vanligt. Jag satt som klistrad framför teven under andra säsongen av Alias, och det var inte Jennifer Garners förtjänst. Spy Barbie fick konkurrens och blev totalt utklassad av Spy Mommy.

Hon föddes i Stockholm den 22 mars 1955 till skådespelarföräldrar och två äldre bröder. Hon underkändes i första uttagningen till Dramatens teaterskola, men fick en roll i en Ingmar Bergman-film 1976. 1982 var hon med i storfilmen Fanny och Alexander. 1988 var hon fantastisk i Varats olidliga lätthet och den internationella karriären påbörjad. 2000 fick hon bli regisserad av maken Lasse Hallström och var underbar i Chocolat. Vackrare än Lena Olin blir man knappast...

Snyggast hittills är hon dock som Irina Derevko i Alias. Före detta KGB-agent, ledare för en kriminell stororganisation under namnet The Man, exfru till CIA-agenten Jack Bristow och mor till huvudpersonen, CIA-agenten Sydney Bristow. Var Irinas lojaliteter egentligen ligger lär det dröja innan vi får veta. Det enda vi kan vara säkra på är att "The truth takes time". För övrigt spelas en av Irinas systrar, den oförglömliga Katya av ingen annan än Isabella Rossellini. Men det är ett ämne för en annan dag.