Krossade agilitydrömmar

Jo, Ica, så här är det. Vilja är en ganska rädd och mesig hund. Första agilitykursen gick ganska bra. Det mesta var läskigt utom hoppen. Plattunneln var läskig, slalomen var läskig, spången, däcket och framförallt vippbrädan. Det mesta kom hon över. Nu är alla tunnlar jätteroliga, däcket går, och slalomen funkar även om det inte går fort. Vi har gett upp alla tankar på att hon ska bli agilityhund. Vippbrädan har vi lockat och pockat med. Även om vi håller den stadigt och matar konstant med korv så hoppar hon ner efter en tredjedel eller så. Beröm, uppmuntran, godis - ingenting funkar. Vi skulle väl kanske kunna jobba mer med det, men har valt att göra andra saker istället som Vilja tycker är roligare. Spår, till exempel. Lydnad tycker hon också är jättekul, men vi har inte tränat ordentligt på ett tag.

Valpen går just nu valpkurs, men ska få följa med storasyster på enkel spårkurs/nosaktivering i vår. I höst blir det fortsättningskurs, och så småningom är det tänkt att vi ska börja nosa lite på agilitybanan. Än så länge vet jag inte vad han verkar tycka är roligast, så vi ska testa spår, lydnad och agility i första hand och se vad vi tycker är kul.