20 april 2006

Kärlek som naturvetenskapligt projekt

Okej - tankefel igår. Gymnasiefysiken räckte liksom inte till. Alla attraktionskrafter är tydligen inte ömsesidiga. Gravitationen är det, men magnetismen är det inte nödvändigtvis. Däremot kan en stark magnet magnetisera en vanlig järnbit. Jag vet inte riktigt vart jag vill komma egentligen.

Sen det där du skrev, sentenser, att om all attraktion vore ömsesidig skulle fortfarande olycklig kärlek finnas. Jo, men attraktion och kärlek behöver ju inte vara samma sak. Som jag skrev igår - jag träffar mycket folk i jobbet och ofta någon jag tycker är attraktiv. Jag kan flirta lite med någon, eller till och med gå runt och vara lite småförälskad i en ny kompis, men det har ju inte med kärlek att göra.

Och om vi överger fysiken ett tag och tar oss an kemin. Alla ämnen är reaktiva i olika hög grad och tillsammans med olika och olika många andra ämnen. Men där är det ju mer reglerat, på något vis. Eldar man ett kolväte får man ut koldioxid och vatten. Varenda gång. Med människor är det inte så enkelt. Eller är det så att det finns en minsta gemensam nämnare för de människor man blir attraherad av. Något undermedvetet. En aura, en feromonsammansättning, en energi. Tänk om det faktiskt har med kemi att göra, rent konkret. En tvärvetenskaplig undersökning med etnologer, sociologer, kemister, fysiker, filosofer, antropologer. Tänk vad spännande det hade kunnat bli!

Humor *är* livsviktigt. Tänk att älska någon man inte kan skratta med. Livet hade blivit outhärdligt. Jag har i och för sig inte träffat på någon som skrattar åt precis samma saker som jag, men visst finns det gemensamma områden där vi skrattar bägge.

Är kärlek som att köpa hus? Det finns vissa krav, vissa önskemål, och vissa egenskaper som går fetbort? Och hur ska man veta om något är ett krav eller bara en fix idé, en fetisch...? Jag vet inte. Men jag vet inte det när det gäller huset heller. Däremot tror jag på kärlek utan minsta attraktion. Så det är väl ett "baskrav" - att man är attraherade av varandra.

Nu tappade jag tråden lite, märker jag, men jag har mer att säga i ämnet... Jag återkommer!

3Debattinlägg:

Anonymous Anonym tycker...

Jag har spunnit vidare på temat i min blogg.

21 april, 2006 12:19  
Blogger aequinoxia tycker...

Jag kommer springande!

21 april, 2006 12:25  
Blogger den blyga tycker...

"...Humor *är* livsviktigt. Tänk att älska någon man inte kan skratta med. kan skratta med. Livet hade blivit outhärdligt...."

Eller LEKA med - en lekkamrat - ett luder:
HOMO ludens - den lekande människan
”Människan leker blott då hon i ordets fulla bemärkelse är människa, och hon är blott då helt människa, när hon leker”
Friedrich von Schiller 1759-1805

Min FAR - min mentor -sa´alltid att det gäller att ha KIFF ( skånsk synonym till kul på 30-talet kom aldrig in i SAOL!)

21 april, 2006 15:54  

Skicka en kommentar

<< Home