Tilltuggsmetaforer

Emellanåt händer det att jag kopplar av i soffan med en deckare. För det mesta har jag överseende med att språket inte är det mest personliga och speciella och att översättningen emellanåt haltar. Ibland fastnar jag dock på uppenbara missar och luckor och hänger upp mig på det. Vid andra tillfällen fastnar jag vid någonting som vid första läsningen verkar helt obegripligt. Ibland förstår jag efter ett tag, ibland inte. Vad sägs om:

"Jag stapplade upp till damrummet på övervåningen medan Richard försökte skrapa mönstret av tallriken. När jag kom tillbaka till den breda trappan fick jag den sortens överraskning som får folk att förlora fotfästet och rasa ner i hallen som levande salta pinnar."

Detta får jag inte rätt på. Vad menar författaren? Är det en metafor jag inte begriper mig på? Det vore inte första gången i så fall... Är det en tokig översättning? Vad heter det i så fall i originalet (boken är översatt från engelska)? Hur ser folk ut som är som levande salta pinnar?