31 mars 2006

Replik - och dagens ord är 'definition'

Ica - jag tror att du är klokare än du tror att du är. En fråga bara - om man inte hittar det man inte letar efter, är du inte rädd att sålla bort en massa trevliga, intressanta, spännande människor med inte så vackra händer? Eller får de en chans de med, bara inte sådär direkt? ;-)

Sentenser - jo, alla (nya) definitioner kan göra en lätt snurrig. Framförallt som inte alla nödvändigtvis menar samma sak. Jag gillar definitioner men jag tycker två saker; dels ska alla rätt att definiera sig själva, och dels måste man i en diskussion definiera sina definitioner. If you know what I mean... Jag tror att bisexuella kvinnor som lever med män definierar sig som just bisexuella. Det finns säkert de som har andra ord och definitioner. Om de inte behöver göra skillnad mellan vem de blir kära i och vem de vill ha sex med så behövs inte de skilda definitionerna. Kvinnor som lever med kvinnor och tidigare har haft förhållande med män - där varierar det vad de kallar sig. Jag tror det beror på den nuvarande situationen. De som eventuellt kan tänka sig en man igen, om det nuvarande förhållandet spricker, de som fortfarande tittar på både män och kvinnor, de kallar sig nog bisexuella, de flesta av dem. Däremot finns det en hel drös med flator som har haft förhållanden med män innan de insåg att världen var större än så, innan de vågade acceptera sig själva, eller bara av grupptryck, vana och normer. De flesta av dessa skulle aldrig välja en man igen, och kallar sig därför lesbiska.

Barnfrågan, ja. Tanken är att om vi bestämmer oss för att försöka så är det jag som börjar. Skulle det visa sig att jag inte kan, så försöker min käraste. Hur diskussionen går? Hos oss var det rätt självklart. Jag vill gärna vara gravid, hon är inte särskilt intresserad. Hos andra par, där bägge gärna vill, är min erfarenhet att man gärna går efter ålder. Den äldsta föder första barnet. Annars diskuterar man vem som är lämpligast utifrån ålder, fysik, sjukdomshistoria. Och så vidare.

5Debattinlägg:

Anonymous Anonym tycker...

Vill du veta nåt lite halvstört om mej? Jag vill inte ha barn. Jag vill definitivt inte ha "mitt eget" barn. Jag kan däremot tänka mej att bli plastmamma till ett barn som nån annan fött.
Och jag tror att jag skulle kunna ställa upp på att vara surrogatmamma om det kändes särskilt behjärtansvärt.

Är inte det motsägelsefullt, så säg? Kanske handlar om en önskan att vilja fördela ansvaret?

Det har varit kul att vara nära graviditeter och följa utvecklingen.
"Nu är den stor som en vindruva, en mandarin, en banan." Ett tag lät det som att det skulle bli en fruktsallad och inte en människa.

Det jag har funderat på är om man som "nära kvinna" känner sig som en blivande pappa, eller om man har lättare att sätta sig in i hur det känns, i egenskap av kvinna?
Att det händer andra saker i kroppen, med hormoner och så, även fast man inte är gravid. Att man har lättare att föreställa sig känslan?

Min bästis tyckte att jag var mer engagerad än hennes karl i att prata om graviditeten medans hans intresse blossade upp vid förlossningen. Det kanske har med fysiologi att göra?
Vad tänker du?

31 mars, 2006 12:19  
Blogger aequinoxia tycker...

Lite annorlunda är det ju. Men jag tror att du har slagit huvudet på spiken när du säger att du tror att det handlar om ansvarsfördelning. Så motsägelsefullt tycker jag nog inte att det är.

Jag har också funderat över det där med hur man som kvinnlig partner tar del i en graviditet. Jag har inte varit med om det själv (än) och har heller inga lesbiska vänner som faktiskt har förverkligat projektet, så det här är bara teorier (och lite vad jag har läst mig till). Jag tror att en annan kvinna har lättare att sätta sig in i hur det känns i kroppen. Dessutom så har hon ju (förmodligen) en känsla av att "det kunde ha varit jag" som inte pappan har.

Vad menar du har med fysiologi att göra i sista stycket?

31 mars, 2006 16:52  
Anonymous Anonym tycker...

Jag inbillar mej ju att vi - även om man aldrig varit gravid - har känt av livmodern och kan föreställa sig att få detta tomrum uppfyllt av något, någon. Och ömmande bröst borde man ju vara bekant med.

Men har man inget som krånglar månatligt inuti kroppen, aldrig föreställt sig bli uppfylld av något, så måste det vara omöjligt att föreställa sig.

Det är ju smått omöjligt att fatta att det utvecklas en riktig människa inuti en annan.
Det kan ju förklara varför män har svårare att relatera till magbulan och "blir" förälder i förlossningsögonblicket.

31 mars, 2006 20:48  
Blogger aequinoxia tycker...

Jo, jag tror att du har rätt.

03 april, 2006 10:40  
Blogger Farsan_Baloo tycker...

Ledsen att störa i den interna debatten :) Men nu förstår jag varför du ville att jag skulle lägga ut texten lite utförligare angående det dilemma om lesbisk barnafödsel som mina elever ställs inför.

Jag lovar att återkomma om detta senare. Men nu ska jag iväg och ta spruta...

mvh / Baloo

06 april, 2006 08:49  

Skicka en kommentar

<< Home