Passion: stark lidelse som helt styr vederbörandes handlande; om intellektuellt intresse, kärlek etc.

Igår skrev Lotten om passioner. Hon berättade om sin egen och frågade efter våra. En utmaning som ju inte går att motstå. Problemet är nog att jag inte har några passioner längre. Eller de är inte lika passionerade längre, snarare. Verkligheten har blivit gråare, tråkigare ... ja, verkligare, på något vis. Men tre passioner har jag kvar, i varierande grad.

1. Böckerna
En gång i tiden var böcker min stora passion. Jag satt i timmar åt gången, höll på med tre, fyra, fem böcker samtidigt. Jag läste i princip *allt* och förde bok över vad jag läste. När jag gick på låg- och mellanstadiet hade biblioteken alltid som sommarprojekt att skolbarnen skulle läsa och komma in och berätta om boken. Efter tio böcker fick man en egen bok. Jag läste trettio eller fyrtio varje sommar. Länge skrev jag upp alla böcker jag läste, med titel och författare, en kort kommentar och antalet lästa sidor. Sjutusen sidor ett sommarlov när jag var mellan nio och elva år var inget konstigt. Numera läser jag inte mycket alls. Om man inte räknar "böckerna" jag läser från internet, eller kurslitteratur, så hamnar jag förmodligen någonstans kring tjugo böcker om året. Jag saknar det, men har på något vis utvecklat ett motstånd för att börja en ny bok. Och böckerna blir sämre. Otroligt men sant.

2. Chokladen
En annan passion som fortfarande finns kvar i någon mening är chokladen. Eftersom Ica valde att avstå att berätta om chokladen (på goda grunder) så tar jag mig an ämnet istället. Choklad är gott. Choklad är en oumbärlig del av livet. Choklad finns tyvärr i väldigt skiftande kvalitet. Jag har hittat många bra chocolateries, men jag är stammis på två.

Den första ligger i Bryssel. Staden är full av bra choklad, men jag har oftast inte så mycket tid på mig, utan väljer en butik som ligger bra och nära tillhands. Om man står på Grand Place, med ryggen åt rådhuset och Everard't Serclaes, ignorerar blomster- och fågelförsäljarna och alla turister som står och gapar, så går man snett fram åt höger. På högra sidan har man La Maison des Ducs de Brabant och framför sig Le Pigeon, där Victor Hugo en gång bodde. Han gick i exil och bosatte sig här 1852. I bottenvåningen finns Godiva, en annan bra chokladaffär. Mellan dessa två hus går en liten gata. På höger sida, strax innan man kommer ut på det lilla torget där borgmästare Buls sitter staty ligger en fantastisk liten chocolaterie. Om man inte vet vad man tycker om kan man köpa en låda med blandade praliner. "Artisanale?" frågar damen bakom disken, och då nickar jag glatt. Ja, tack, handgjorda praliner ska det vara. Lådan är vackert gul med en stadssilhuett i rött och med ett rött sidenband om. MUMS! Om man fortsätter gatan fram till torget och svänger höger när man kommer ut, har man ungefär tio steg till ett av Bryssels bästa våffelstånd. Mera mums!

Om man inte vill åka ända till Bryssel för att köpa choklad, så kan man ta sig till Lund. Från Gleerups går man Lilla Fiskaregatan mot stationen. Svänger upp Stora Gråbrödersgatan mot Juridicum. (På Stora Gråbrödersgatan ligger förövrigt Lunds bästa antikvariat. Här ligger också Piraten, som en gång i tiden var barnboksantikvariat.) Vid fotoaffären, ungefär, innan man kommer upp till korsningen med Klostergatan sitter det en liten skylt på väggen. Här ska man genom porten, över gården och genom nästa port. Chokladdoften möter en i dörren.

3. Paris
Jag har skrivit om ämnet tidigare, och återkommer mer en annan dag.

Slutligen. Under tiden det tog mig att skriva det här blogginlägget insåg jag en sak som jag faktiskt hade glömt. Min första och största passion är kunskapen. Det finns ingenting jag älskar mer än att lära mig nya saker. Egentligen är det en fantastisk passion, men inte så mycket att orda om, kanske. Just nu och just här, i alla fall.

För övrigt kommer det snart ett inlägg till i den pågående debatten om sexuella identiteter. Jag har lite mer att säga.