Snart, kanske, om allt går vägen

Jag drömmer om ett kök som inte extraknäcker som hall och verktygsförvaring. Ett kök där man kan laga mat tillsammans, äta tillsammans, umgås. Ett kök med kylskåp och frys och skafferi.

Jag drömmer om ett vardagsrum med böcker på väggarna. Ett vardagsrum utan kylskåp, utan isolering som sprutar, utan grisrosa väggar. Ett vardagsrum där man faktiskt kan öppna balkongdörren ut mot trädgården.

Jag drömmer om mysiga soffor, ett bibliotek och ett teverum. Jag drömmer om lister längs golv och tak och ett badrum utan tvättmaskin och torktumlare. Jag drömmer om ett helt staket och en städad trädgård, om liljekonvaljer och hängmattor och en grillplats. Jag drömmer om en dörr till toaletten och ett bra ställe att hänga min jacka.

Jag, Leonarda

Tack för svaren, LN, Trin och Blygis. Nej, jag är inte vänsterhänt. Tror jag. Jag är lite starkare i högerhanden, och har bättre finmotorik, men jag är inte extremt högerhänt. Mamma säger att det dröjde länge innan jag visade någon form av preferens, och att om jag tog upp kritor och pennor med vänsterhanden så satte hon dem i höger i stället.

Jag har läst artikeln, Trin, men låter inte 1 på 6500 ganska lite? Jag kan inte läsa Leonardos handstil direkt, men modernare spegelskrift borde fler än så kunna läsa. Jag tror inte att jag är dyslektiker, och jag tror inte att jag har Aspergers (även om jag har en del andra såna drag). Synestesi tror jag inte riktigt heller. Jag hade drag av det när jag var yngre, men det är borta.

Nåja, jag får väl helt enkelt acceptera att jag har konstiga ledningar. Spegelskrift är kanske inte superviktigt, men det är rätt praktiskt att kunna hantera hammaren med vänsterhanden också.

En sinister verklighet

Vad är det för fel på min hjärna, egentligen? Att slinta på tangenterna är inget ovanligt, och inget nytt för mig. Vem skriver inte "itne" eller nåogn" ibland? Jag blandar ihop händerna ibland, och även om det är irriterande, så är jag rätt van vid det. G istället för H, I istället för E.

Nu har det dock dykt upp ett nytt problem. Jag är helt insnöad på Scramble, som jag spelar i timmar med mina vänner på Facebook. Det går ut på att man har ett rutmönster på 4x4 eller 5x5 rutor, och en bokstav i varje ruta. På tre minuter ska man bilda så många ord som möjligt. Jättekul! Men. Jag har en tendens att skriva orden baklänges. Tänker jag "rat", så blir det gärna "tar", och det är ofta jag inte får rätt förrän på tredje eller fjärde försöket. Jag har hittat en del nya ord, och det är förstås både bra och roligt, men varför blir det så? Det måste ju vara några kablar som är feldragna mellan öga, hjärna och hand.

Har det något samband med att texten blir spegelvänd när jag skriver med vänster hand, tro?

Husets nya kläder

Tänk att det kan vara sån enorm skillnad på åtta plusgrader och sol, och fem minusgrader. Dagarna mellan jul och nyår var kalla för den här vintern, och det gällde att klä på sig när man var ute och jobbade. Långkalsonger och varm poloundertröja. T-shirt, fuskolle och anorak. Tunga arbetsbyxor, raggsockar och skor med stålhätta. Fodrade arbetshandskar. Mössa. Den tiden är lyckligtvis förbi, och i går sken solen.

Vad gjorde vi då ute i kylan? Jo, vi rev ner den gamla läkten, satte upp ribbor, tilläggsisolerade, och satte på ny papp och panel. Det är inte klart än, men oj vad det blir fint!!! I stället för åtta fönster i mitt arbetsrum har jag nu tre och en balkongdörr. Lite mörkare, och mycket varmare. Dörren går inte att öppna än. Den öppnas inåt, och är placerad så att den sitter bra sen när vi har sänkt golvet.

Det är så skönt att det händer något, och det är kul att jobba när man 1. ser skillnad direkt, och 2. det blir mycket snyggare än innan.

Igår, idag, imorgon

För fem år sedan pluggade jag. Vilken kurs kan det ha varit? Åh, våren 2003, då läste jag Förlags- och bokmarknadskunskap. Det var roligt. Jag hamnade i en intressant grupp, så projekten blev välgenomtänkta, väldebatterade och välskrivna. Sen landade jag en väldigt intressant praktikplats, där jag sen jobbade över sommaren med att korrekturläsa, svara i telefon och packa böcker.

För tio år sedan satt jag med en sexveckors bebis i Paris. Det är ett helt liv sedan. I vintras peppade bloggläsare mig att skriva ett brev till den nuvarande tioåringens storasyster, och brevet är skrivet. Det är inte skickat, men det är skrivet. Jag tänker ofta på henne, och häromdagen insåg jag hur länge sen det faktiskt är. Hur mycket som har hänt i mitt liv, i mig, på dessa tio år.

För femton år sedan gick jag i nian. Jag längtade bort, bort, och planerade mitt år som utbytesstudent i USA. Jag var inte lycklig, och jag visste inte varför. Det här var mitt i min "svarta kläder och ryska författare"-period.

För tjugo år sedan gick jag i fyran. Jag passade inte in. Jag var vetgirig och frågvis in absurdum, men på det stora hela var livet rätt okej.

Vad lär vi oss av detta? Jo, att alla tider har sin charm, men att livet faktiskt bara blir bättre och bättre. Mitt, i alla fall. Vi får hoppas att det håller i sig, för då kommer det bli helt fantastiskt vad det lider.