Minnesinspirationer
Igår diskuterades minne och hjärnkapacitet hos Lotten. Den Blyga skrev: "Hjärnan är en sådan vidunderlig skapelse - rymmer MER ju MER den tillförs! Fast den trivs ju bäst om man STRUKTURERAR och låter olika "kanaler" (dvs de 5 OLIKA sinnena) förstärka varandra." Hakke länkade till ett inlägg i sin egen blogg och jag är mer fundersam än någonsin. För visst känns det ofta så att viktig information och viktiga uppgifter försvinner bort medan trivialiteter som telefonnumret till sexårsbästisen ligger kvar och tar upp plats. Men hjärnan är väl inte en låda där någonting trillar ut när man proppar i mer.
Strukturering är någonting jag har svårt för. Jag kände en tös en gång vars hjärna inte fungerade som hos de flesta. Specialpedagogen beskrev det som att de flesta barn har ett bibliotek i huvudet. Böckerna står i ordning i bokhyllan även om denna ordning varierar från barn till barn. Denna lilla tös hade förstås också ett bibliotek i hjärnan med den skillnaden att alla hennes böcker låg i en enda röra på golvet. Hon hade sina problem, den här tjejen, och kommer aldrig att fungera självständigt i skola eller i vuxenlivet. Däremot hade hon en talang för former. Hon var fem år när jag lärde känna henne och det roligaste hon visste var att lägga pussel. Stora pussel, gärna med 500 bitar. Och hon lade dem upp och ner... Det var inte bilden i sig som var det intressanta, utan formerna.
I min hjärnbokhylla står nog böckerna oftast upp, men ordningen är inte logisk för någon annan än mig. Människor med böckerna i strikt alfabetisk ordning förstår sig inte på mig, och inte heller de som har sina i färgordning. Jag gör inte samma kopplingar som andra och inte samma associationer. Dessutom har jag väldigt svårt för att som den Blyga skriver låta de fem sinnena förstärka varandra. Jag har skrivit om detta tidigare, närmare bestämt den 26 september, inklistrad i den här bloggen den 10 december:
Som den här reklamen (jag är urusel på att komma ihåg reklam, och ännu värre på att förstå den, för att inte tala om att minnas *vad* reklamen var för...) för ett tag sedan - man får se typ ett vinglas och det röda vinet som hälls i, en kaffekopp med rykande varmt kaffe, en båt som tjäras... Jag förstod ingenting. Visst, det var artsy bilder och så, men. Min kära ryckte ut som vanligt, och förklarade. Det var meningen att man skulle känna doften av vinet, kaffet och tjäran när man såg bilderna. Synen skulle trigga luktsinnet och doftminnen. Det funkade inte på mig, kan jag säga. På sätt och vis funkade ju reklamen, eftersom jag minns den, men jag har ingen aning om vad produkten var. Och jag kanske minns den just för att vi diskuterade den...
Strukturering är någonting jag har svårt för. Jag kände en tös en gång vars hjärna inte fungerade som hos de flesta. Specialpedagogen beskrev det som att de flesta barn har ett bibliotek i huvudet. Böckerna står i ordning i bokhyllan även om denna ordning varierar från barn till barn. Denna lilla tös hade förstås också ett bibliotek i hjärnan med den skillnaden att alla hennes böcker låg i en enda röra på golvet. Hon hade sina problem, den här tjejen, och kommer aldrig att fungera självständigt i skola eller i vuxenlivet. Däremot hade hon en talang för former. Hon var fem år när jag lärde känna henne och det roligaste hon visste var att lägga pussel. Stora pussel, gärna med 500 bitar. Och hon lade dem upp och ner... Det var inte bilden i sig som var det intressanta, utan formerna.
I min hjärnbokhylla står nog böckerna oftast upp, men ordningen är inte logisk för någon annan än mig. Människor med böckerna i strikt alfabetisk ordning förstår sig inte på mig, och inte heller de som har sina i färgordning. Jag gör inte samma kopplingar som andra och inte samma associationer. Dessutom har jag väldigt svårt för att som den Blyga skriver låta de fem sinnena förstärka varandra. Jag har skrivit om detta tidigare, närmare bestämt den 26 september, inklistrad i den här bloggen den 10 december:
Som den här reklamen (jag är urusel på att komma ihåg reklam, och ännu värre på att förstå den, för att inte tala om att minnas *vad* reklamen var för...) för ett tag sedan - man får se typ ett vinglas och det röda vinet som hälls i, en kaffekopp med rykande varmt kaffe, en båt som tjäras... Jag förstod ingenting. Visst, det var artsy bilder och så, men. Min kära ryckte ut som vanligt, och förklarade. Det var meningen att man skulle känna doften av vinet, kaffet och tjäran när man såg bilderna. Synen skulle trigga luktsinnet och doftminnen. Det funkade inte på mig, kan jag säga. På sätt och vis funkade ju reklamen, eftersom jag minns den, men jag har ingen aning om vad produkten var. Och jag kanske minns den just för att vi diskuterade den...
5Debattinlägg:
Hm... tänkande är alltid intressant och just när man börjar få struktur, iallafall någon typ av dimmig förståelse för sitt eget sätt att resonera kan man ju börja se sig själv i ett sammanhang i förhållande till andra. Tur att du har din fru, själv sitter jag själv i norr o försöker klura ut hur det skall gå till med relationer, se på reklam o annat
Vad gäller reklam så minns jag sällan produkten om de inte ständigt upprepar namnet på ett roligt sätt.
Som radioreklamen för Hitta.se!
Den tycker jag var tokrolig.
Hördu fröken de Hex - tror du att jag inte känner igen din röst, va? ;-)
Och vad skönt, sentenser, att jag inte är den enda!
" Alla klagar på sitt dåliga minne, men ingen på sitt dåliga förstånd"
Ja, det var inte det jag skulle säga, men det bara ploppade upp.
Snarare ville jag återknyta till ett inlägg av Dig på min blogg 26 april * apropos
"ordningen är inte logisk för någon annan än mig"
Just det. Det viktigaste är ju att man upptäcker SITT EGET sätt för "mindmapping"
Anemone nemorosa*
Jag har aldrig tvingats lära mig växternas latinska namn, de bara sular in i skallen.
Tack Linné!
Nu när jag har engelskspråkiga blog-mates och skall förklara vad min naturrika blogg handlar om kan jag via Google (intressant Hakke!) bara slå upp det latinska namnet och då få det engelska på ett bräde.
Inte visste jag, när jag såg filmen med Elisabeth Taylor och Richard Burton att Sandpiper var detsamma som drillsnäppa!
Isn´t it an amazing world.
Hmmm... Jag tror minsann att den Blyga insinuerar något om mitt förnuft! ;-) Nja, lite har jag väl, men det är ganska ofta jag klagar på just min brist av förnuft. Kanske inte lika ofta som på mitt dåliga minne, men ändå.
Och visst tror jag på det där om att hitta sin egen individuella struktur, men just nu har jag ingen sådan heller. Vissa saker fastnar, som just vitsipporna, medan annat definitivt inte gör det.
Skicka en kommentar
<< Home