Saxat från Svenska språkrådet

En eller ett community – eller finns det ett svenskt ord?

Community böjs i svenskan oftast en community, flera communityn (communityer hade varit en möjlig plural, jfr juryer, ponnyer – men den förekommer mycket sparsamt). N- och t-genus är ungefär lika vanligt i obestämd form, men i bestämd form är n-genus, communityn, ca tio gånger vanligare än t-genus, communityt. Eftersom de allra flesta engelska lånord på -y har n-genus i svenskan (baby, ponny, jury, sulky, hobby; dock derby, city), tycker vi att det är rimligast.

När det gäller frågan om ett mer svenskt ord för begreppet, har vi publicerat en utredning på Svenska datatermgruppens sidor:

Svar: Community är inte en engelsk fackterm utan ett ord i vardagsspråket som kan översättas på många olika sätt. I Internetsammanhang kan svenska motsvarigheter vara t.ex. intressegrupp, webbforum eller nätförening.

Kommentar:
Ordet används både för gemenskapskänsla (the sense of community in our church), och för någon samling människor som har någonting gemensamt, i synnerhet för att kontrastera dem mot andra människor i deras omgivning som inte är del av gemenskapen (the Polish community in London).

Förutom att ordet används i sin vanliga mening även i datorsammanhang (programming community, Java user community etc.) har det också mer speciellt dykt upp i sammansättningen virtual community, som använts för de nätverksbaserade sociala grupperingar som bildas eller uppstår spontant när människor umgås elektroniskt. Ibland refererar community i stället till den plats eller det forum där en grupp möts; då används t.ex. termer som webbforum och nätförening.

Community betyder många olika saker, och kan och bör inte översättas med en enda term på svenska. I de flesta sammanhang är gemenskap en lämpligt vag term, men i vissa fall kan samfund, sammanhang, socialt sammanhang, samhälle, nämnd, kommun, (användar)grupp, klick eller liknande vara mer på sin plats; ibland kan det passa bättre med en omskrivning med vi eller lokal (community board: stadsdelsnämnd; community spirit: vi-känsla; community college: lokal eller regional högskola; community service: samhällstjänst; retirement community: pensionärssamhälle).

Community är något av ett modeord och starkt värdeladdat. De flesta som använder community vill betona den värdegemenskap som de innefattas av, men det finns personer som tar anstöt: de känner sig uteslutna från sammanhanget i fråga när termen används.

Tack, Sabina!

Grattis till mig! Nionde guldstjärnan satt fint i går. Den var sååå seeeeeeg, men nu sitter den där och glittrar.

Men jag är lite orolig för mitt blodtryck (hur många tantpoäng får man för det, tro?). Borde inte det sjunka när man går ner i vikt? Nu kollade jag förstås i hälsokostaffären under shoppingrundan, men ändå. Jag kanske borde gå tillbaka till dr Inkompetent y Nedlåtande, men jag drar mig lite för det.

Dagens lyxproblem

Åh vad jag hatar att tacka nej till jobb. Jag har frilansat på ett eller annat sätt i snart åtta år, och jag får fortfarande ont i magen av att tacka nej. Det är väl ett lyxproblem att ha för mycket jobb, och jag är glad och tacksam att jag kan jobba och att jag får uppdrag, men jag kan inte jobba 80-timmarsveckor längre. Jag orkar inte.

Ibland tänker jag på allt jag inte vet

Varför är det så fult att känna sig korkad? Det är så mycket jag inte vet, så mycket jag inte förstår, men när jag säger det får jag alltid höra att jag ska skärpa mig. Folk ser mig som smart, och därför får jag inte tycka något annat.

Häromdagen skulle jag räkna ut hur mycket kakel och klinker vi skulle beställa av varje sort, och hur mycket flytspackel som skulle gå åt. På fjärde försöket var jag nöjd med siffran jag fick fram, och det tog ungefär en kvart.

Inför valet bitchade jag om att jag inte begrep mig på politik överhuvudtaget, och det är inte bättre nu. Inte förstår jag vårbudgeten. Inte vet jag om det är bättre eller sämre nu.

På söndag är det första omgången i presidentvalet. Förra gången kände jag mig någorlunda insatt, visste vem som var *min* kandidat och varför, men nu? Jo, visst har jag en favorit, men jag kan definitivt inte argumentera på ett intelligent sätt.

Jag vet inte hur telefonen funkar, jag vet inte hur teven funkar, jag begriper mig inte ens på elektricitet. Men vet ni vad? Jag har lärt mig hur ett avlopp funkar, och det är jag mäkta stolt över.

Jag är så tacksam mot min underbara, rara hustru för allt hon har lärt mig. Hon har vidgat mina vyer, gjort mig mer praktisk, och framför allt - hon har lärt mig att våga försöka själv.

Kan man mäta intelligens, förresten? I en diskussionstråd på ett visst forum pratade vi om iq-tester i dag. När jag gick på gymnasiet sa min psykologilärare att om man enbart såg till den spatiala förmågan skulle jag ha en iq på cirka 30. Testet jag gjorde i dag gav mig en sammanlagt iq på 130. En viss skillnad, eller hur? Men det är bara ett test. Ett gratis internettest, dessutom. Vad är intelligens, går det att mäta, och hur intressant är det egentligen? Och hör det samman med skolbetyg och högskoleprov?

Var det bara en tillfällighet, en slump?

"Livet består av en räcka händelser. En del är märkvärdigare än andra och kallas tilldragelser. En del är noga planerade av oss själva eller av någon annan, de är styrda av en vilja och kallas handlingar eller företag. Men en del händelser tycks varken vara styrda av viljan eller av förnuftet, de förefaller helt oväntade, överraskande, oförutsedda. Vi kallar dem tillfälligheter eller slump, men vi vet ingenting om dem. Vi vet inte om de i stället kanske är delar av ett öde, som inte kan undvikas, är bestämda av en försyn som ingen känner. Vi vet ingenting om detta. Men många av oss har nog varit med om att obetydliga och skenbart helt slumpmässiga händelser fått viktiga följder."

Detta är första stycket i en bok som hamnade på min topplista i mars. Jag fick den i tioårspresent av mamma, och det är en av de mest sönderlästa böckerna jag äger. En av de mest älskade böckerna jag äger. I dag ska jag ta fram den igen, och läsa om den. Och när jag är färdig med Tordyveln flyger i skymningen ska jag läsa Agnes Cecilia. Och när jag har läst om Agnes Cecilia ska jag läsa om Glasblåsarns barn, en av de vackraste böcker som någonsin har skrivits. Efter det ska jag läsa om Skuggan över stenbänken, ...och de vita skuggorna i skogen och Skuggornas barn.

Vila i frid, Maria Gripe.

Je suis comme je suis, je suis faite comme ça

Grattis på 79-årsdagen, Maya Angelou! Det är nästan 40 år sedan I Know Why the Caged Bird Sings kom ut, och den har fortfarande mycket att säga. Det är 14 år sedan hon skrev en dikt åt Bill Clinton när han svor presidenteden. Vad hade George Bush sagt om:

Come, clad in peace and I will sing the songs
The Creator gave to me when I
And the tree and stone were one.
Before cynicism was a bloody sear across your brow

Maya Angelou för mig tillbaka till gymnasiet. Sista året skulle man skriva ett specialarbete. Drygt hälften av klassen skrev i historia, och fick slåss om handledartider och uppmärksamhet. Jag, som inte ens läste engelska, tyckte väldigt mycket om engelskläraren (som jag hade i tyska), men ville inte översätta. Så det fick bli en litteraturstudie. Närmare bestämt Contemporary Literature by African American Women. Man kan förstås ifrågasätta hur contemporary Maya Angelou var, men hon fick vara med, tillsammans med Toni Morrison (en av mina absoluta favoritförfattare), Alice Walker (The Color Purple, någon?) och Gloria Naylor (med härliga Bailey's Café).

Jag fick högsta betyg, och ett plus i kanten för att jag avslutade det hela med Maya Angelous dikt Phenomenal Woman.

Pretty women wonder where my secret lies
I'm not cute or built to suit a model's fashion size
But when I start to tell them
They think I'm telling lies.
I say
It's in the reach of my arms
The span of my hips
The stride of my steps
The curl of my lips.
I'm a woman
Phenomenally
Phenomenal woman
That's me.