Je suis comme je suis, je suis faite comme ça

Grattis på 79-årsdagen, Maya Angelou! Det är nästan 40 år sedan I Know Why the Caged Bird Sings kom ut, och den har fortfarande mycket att säga. Det är 14 år sedan hon skrev en dikt åt Bill Clinton när han svor presidenteden. Vad hade George Bush sagt om:

Come, clad in peace and I will sing the songs
The Creator gave to me when I
And the tree and stone were one.
Before cynicism was a bloody sear across your brow

Maya Angelou för mig tillbaka till gymnasiet. Sista året skulle man skriva ett specialarbete. Drygt hälften av klassen skrev i historia, och fick slåss om handledartider och uppmärksamhet. Jag, som inte ens läste engelska, tyckte väldigt mycket om engelskläraren (som jag hade i tyska), men ville inte översätta. Så det fick bli en litteraturstudie. Närmare bestämt Contemporary Literature by African American Women. Man kan förstås ifrågasätta hur contemporary Maya Angelou var, men hon fick vara med, tillsammans med Toni Morrison (en av mina absoluta favoritförfattare), Alice Walker (The Color Purple, någon?) och Gloria Naylor (med härliga Bailey's Café).

Jag fick högsta betyg, och ett plus i kanten för att jag avslutade det hela med Maya Angelous dikt Phenomenal Woman.

Pretty women wonder where my secret lies
I'm not cute or built to suit a model's fashion size
But when I start to tell them
They think I'm telling lies.
I say
It's in the reach of my arms
The span of my hips
The stride of my steps
The curl of my lips.
I'm a woman
Phenomenally
Phenomenal woman
That's me.