Vilse i betongdammsdimmorna

Ibland tittar jag ut genom fönstret, och kan inte tro att jag faktiskt får bo här. På morgnarna, när solen håller på att gå upp och nattdimman ligger kvar över talltopparna, då är livet ljuvligt.

Det är inte fullt lika kul med allt som måste göras. Med all tid, energi och svett som vi lägger ner i det här rucklet. Men det kommer att bli fint.

Det går framåt med utbyggnaden. Innertaket är uppe. Alla gipsskivor och alla spånskivor är uppe. Golvet ska flytas, och väggarna ska spacklas - sen är det dags att sätta kakel och klinker. Sen, mina trogna läsare (alla 23) kan vi börja duscha utan att vara rädda för att golvet ska braka samman under våra fötter.

I helgen var vi i en badrumsaffär och provsatt toaletter. Ja, ni läste rätt. Vi har nämligen ett litet problem. Kära hustrun är ganska kort, och vill kunna nå ner till golvet ordentligt. En standardtoalett är cirka två centimeter för hög för att det ska vara riktigt bekvämt. Och yours truly skulle egentligen behöva en extrahög. Hur löser vi det här problemet? Just nu lutar det åt standardtoalett, fotpall och handtag på väggen...