Nu är det mindre än fyra veckor kvar

Jag är inte ensam om att vara förvirrad och velig. Tydligen har 40% av oss inte bestämt oss än. Men rösta måste jag ju. Idag tillbringade jag en timme eller två på dn.se. Läste deras bevakning och gjorde deras tester. Enligt dessa röstar jag som en miljöpartist men lever som en folkpartist. Hur nu det går ihop... Egentligen hatar jag sådana tester, men jag är desperat. En fråga löd: Tycker du att ungdomsbrottslingar ska få hårdare straff? Ja, det beror väl på. Innan jag kan svara på det vill jag veta:

1. Hur gammal är en ungdomsbrottsling? 12 år? 16? 25?
2. Hårdare straff än vad? Än andra brottslingar? Än vad de får nu?
3. Vad är det för straffskala som gäller nu?
4. Vad är det för brott vi pratar om? Snatterier? Våldtäkter? Väpnat rån?
5. Vad är ett hårdare straff? Fängelse? Tortyr? Tvätta klotter från väggarna? Ungdomsvårdskola?
6. Vad hoppas man uppnå med strängare straff? Att de ska ångra sig? Att det ska avskräcka andra? Att de straffade ungdomsbrottslingarna inte blir vuxenbrottslingar? Att skydda samhället från brottslingarna?

Sådant kan man väl inte bara svara ja eller nej på. Det finns ju en rad konsekvenser och effekter som man måste fundera på först. Att ta ställning i en fråga utan att tänka är ju direkt farligt.

Visst finns det en rad politiker jag sympatiserar med och vars åsikter jag delar - åtminstone i vissa frågor - men finns det ett parti jag med gott samvete kan rösta på? Och varför vet jag så lite? Jag är varken korkad eller ointresserad, och ändå känner jag mig så fruktansvärt okunnig och inkompetent. Varför kan inte politiker ställa sig rakt upp och ner och berätta vad de och deras parti tycker och varför? Varför kommer alla med en massa löften och öser pengar som inte finns över valda befolkningsgrupper i stället för att berätta vad de tycker är viktigt att vi finansierar tillsammans, och hur det ska gå till? Vem ska betala vad åt vem, och hur mycket?

Att få ihop en ideologi med dagens politik verkar omöjligt, i alla fall för mig. Ska man sedan väga in kohandeln som oundvikligen förekommer blir det alldeles för många variabler att hålla reda på. Dessutom är många av de frågor som är viktiga för mig omöjliga att få in på en höger-vänsterskala, vilket innebär att åsikterna skär över partigränserna. Inte kul. En röst på Birgitta Ohlsson är en röst på Lars Leijonborg, en röst på Maria Wetterstrand är en röst på Peter Eriksson. Och det var ju inte riktigt det som var meningen...

Jag har svårt nog att få ihop min egen ekonomi. Hur sjutton ska jag kunna sätta mig in i statsbudgeten? Hur ska jag kunna veta om 55 miljarder är mycket eller lite pengar i sammanhanget? Var kan jag hitta en enkel uppställning? Så här mycket får staten in i inkomstskatt, moms, punktskatt och så vidare och så vidare. Så här mycket kostar administrationen, vägarna, kommunerna och så vidare och så vidare. (Sen vill jag ju självklart veta samma sak om kommunbudgeten, men det är en annan fråga...) Ska man behöva vara statsvetare, ekonom och jurist för att kunna rösta på ett vettigt och genomtänkt sätt?

Jag håller på att bli galen, och om 27 dagar ska jag stå där och välja lapp.

Normandie

Häromdagen skrev Annika om Bayeuxtapeten. Det fick mig förstås att längta till Normandie. Jag har inte varit där på ett par år och känner att det nog börjar bli dags igen. Någon gång ska vi köra ner, hyra ett hus i Normandie - förslagsvis i Calvados - och tillbringa en vecka med att köra runt och turista och äta gott.

I Bayeux ska man förstås inte missa tapeten. Om man inte orkar titta på hela utställningen runt omkring så kan man gå direkt till tapeten. Som ju inte är någon tapet, utan en lång vävd duk. Den sitter i ett speciellt rum med speciell belysning, bakom glas så inte dumma turister och nyfikna skolbarn ska ta på den. Textilier har ju en tendens att vara ömtåliga efter nästan tusen år. När man köper inträdesbiljett ska man lägga till lite extra pengar. Första gången jag var där handlade det om 5 franc, men vad det blir i dagens euro vet jag inte. För dessa får man en extrabiljett och när man visar upp den vid ingången till tapetrummet får man låna en "écouteur" som de snälla grabbarna bakom disken laddar åt en med rätt språk. På så vis får man en guidad rundtur i sin egen takt.

På franska brukar tapeten kallas "La tapisserie de la reine Mathilde". Matilda var dotter till Baldwin av Flandern och Vilhelm Bastarden var vansinnigt förälskad i henne. Han friade, men inte var hennes familj intresserad av att skapa familjeband med en man som var oäkta son till den normandiske hertigen och en garvardotter. Han friade igen, och fick nej igen. Legenden säger att då fick hertig Vilhelm nog. Han red till Flandern, stormade in i slottet där Matilda satt och broderade, tog ett fast tag i hennes hår och släpade henne ett varv runt rummet. Sedan tackade hon ja, och de levde lyckliga tillsammans. Legenden säger också att det var Matilda och hennes hovdamer som broderade Bayeuxtapeten, men de flesta forskare tror idag att det var Odo, Vilhelms halvbror och biskop av Bayeux, som beställde den, och att den broderades av en grupp kvinnor från engelska Kent. Förmodligen inför invigningen av katedralen i Bayeux 1077. Katedralen ska man förstås heller inte missa när man är i Normandie.

Goda musslor finns på Hôtel de Normandie i Arromanches-les-Bains. Bara en kvart eller så från Bayeux ligger denna charmanta by med sommargäster, fiskare och rester av Mulberryhamnen från andra världskriget. Man kan sitta på den trevliga uteserveringen med havsutsikt, man kan sitta inne, och man kan sitta på den mysiga ovanvåningen. Hotellet har drygt 20 rum, och jag skulle lätt kunna tänka mig att bo här om det inte blir av med att hyra hus. När jag äter lunch här är det alltid lika gott och i princip samma meny. Först moules marinières. Musslor, lök, morötter och kryddor kokta i vitt vin. Till detta bröd, senap och vitt vin. Förstås. Varmrätten är antingen skinka i cidersås med potatis och grönsaker, eller rocka med ris. Efter det kommer osten, camembert, förstås, efterrätten, äppelsorbet med calvados, och kaffe. En och en halv timme brukar det ta.

Nästa gång jag är i Arromanches ska jag titta in på Musée de Débarquement som ligger i närheten av det här hotellet. Landstigningsmuséet. Jag har inte haft tid tidigare, men någon gång ska det bli av.

Från Arromanches kan man fortsätta längs med den lilla vägen D514. Efter ett litet tag kommer man till St Laurent-sur-Mer. Där svänger man höger i rondellen, kör genom grindarna och parkererar. Sen går man genom den lilla parken, över grusplanen och genom en häck. Sen står man stilla. Framför sig har man då ett hav av vita kors och Davidsstjärnor i räta linjer, och bakom dessa Omaha Beach. Detta är amerikansk mark, och här ligger 9387 amerikanska soldater. Inlednings- och slutscenen till Spielbergfilmen Rädda menige Ryan spelades in här. Även om filmen är gripande, så är det ingenting emot känslan när man verkligen står där. Nu har de dessutom öppnat upp en stig ner till stranden så man kan gå ner om man vill.

Ett av de bästa museer jag någonsin varit på ligger i Caen öster om Bayeux. Det heter helt enkelt Le Mémorial och bara byggnaden är sevärd. Promenaden börjar i en nedåtgående spiral som berättar om freden efter första världskriget och mellankrigstiden. I bakgrunden hörs en röst som bara blir starkare och starkare. Efter sista svängen möter man Hitler på en stor duk och inser att det är hans röst man hört. Hela museet är otroligt genomtänkt och välgjort. I området för vardagslivet under ockupationen brukar det spelas teater för att göra det hela mer levande. I slutet finns det tre filmer att se. En om invasionen där man får se från båda hållen samtidigt, en mer teknisk om invasionen och dess följder och en om hoppet inför framtiden.

Annat att se och göra i Normandie:

Pointe du Hoc - den del av invasionskusten som är minst tillrättalagd, där bunkrar och taggtråd ligger kvar.

Pont de Normandie - en vacker bro över Seine mellan Le Havre och Honfleur.

Étretat - liten stad vid havet med fantastiska klippformationer och en underbar stenstrand.

Honfleur - pittoresk liten stad vid havet med fin hamn och trevligt bageri.

Château de Breuil - trevligt ställe att lära sig mer om cider och calvados (och provsmaka varorna).

Utmanad av crrly

Ja, någon gång ska vara den första, och nu har jag också blivit utmanad. I och för sig ett ämne som tilltalar mig, men det är ju så svååååårt! Men here goes nothing.

1) En bok som förändrade ditt liv ?
Är inte detta en raggningsreplik? Eller är det bara jag som direkt flashar till Jenny och Marina i soffan, med stackars Alice som försöker få ett ord med i laget? Jenny klarar jag bara inte av, men Marina är så yummy. Men nu var det ju inte det som var ämnet. Många böcker har förändrat mitt liv litegrann, men ingen bok har förändrat det fullständigt. Några exempel:

Inger Edelfeldts Missne och Robin fick mig att förstå att man inte måste vara som alla andra.
Nina Björks Under det rosa täcket fick mig att läsa genusvetenskap, vilket i förlängningen gjorde att jag träffade min fru.
Simone de Beauvoirs Le deuxième sexe fick mig att inse att ingen människa är fullkomlig.
Karin Kallmakers Wild Things var den första boken jag beställde från amazon när jag höll på att komma ut.
L Frank Baums Trollkarlen från Oz lärde mig att man kan förändra sitt liv genom att förändra sitt perspektiv.
Anna-Lena Brundins Nej tack, jag åt nyss gav mig nya perspektiv på hur jag hanterade maten.

I morgon kommer jag säkert att titta på det här och tycka att jag borde ha valt helt andra exempel, men som sagt, det finns mycket att ta av.

2) En bok du läst mer än en gång?
Finns det någon bok jag inte har läst mer än en gång? Jag älskar att läsa om böcker. Dels får man träffa sina vänner igen och dels får man ofta något nytt med sig från boken för varje läsning. En bok kan jag på rak arm säga att jag bara har läst en gång. Eyvind Johnsons Strändernas svall. Jag älskade den så mycket att jag är rädd att läsa om den och bli besviken.

3) En bok du skulle vilja ha med på en öde ö?
Det beror ju på. På sätt och vis hade det ju varit bäst med en överlevnadshandbok av något slag, men om frågan egentligen lyder: Vilken bok hade du behållit om du var tvungen att bara läsa en och samma bok resten av ditt liv? Ja, då hade nog blivit Oscar Wildes samlade verk. Jag älskar Oscar Wilde, och han är så mångsidig, med romaner, pjäser, poesi och sagor. Min upplaga väger inte så mycket heller, så den hade inte blivit överdrivet tung att släpa på.

4) En bok som fick dig att skratta?
Liftarens guide till galaxen. Men den får väl alla att skratta.

5) En bok som fick dig att gråta?
Johanna Nilssons Hon går genom tavlan ut ur bilden. Jag satt på tåget mellan Paris och Chartres när jag inte kunde hålla mig längre. Tårarna sprutade och folk tittade mycket underligt på mig. Men vilken fantastisk bok!

6) En bok du önskar hade skrivits?
Tja... Det är ju svårt att säga. Min egen kanske? Jag har fastnat litegrann, så jag önskar väl att den redan var skriven.

7) En bok som inte borde skrivits?
Ännu svårare att säga. Det finns ju idéströmningar jag önskar inte hade funnits, men att önska bort böcker som ger uttryck för dessa strömningar blir bara dumt.

8) En bok du just nu läser?
En bok? Vilken ska jag välja... Äh. Just nu läser jag:

LJ Maas: Meridio's Daughter
Mary Norton: Lånarna i luften
Insight Guide to Paris
Eric Orsenna: Les Chevaliers du Subjonctif
Ann-Christine Bärnsten: Döden är en schlager
John Ajvide Lindqvist: Hanteringen av odöda

9) En bok du tänkt läsa?
Ojdå. Jag har en lista på ungefär hundra böcker som jag ska läsa någon gång. På min "att läsa"-hylla står just nu:
Dan Brown: Angels and Demons
Mark Billingham: Sömntuta
Marie-Hélène Bourcier: Sexpolitiques
Norman Mailer: The Gospel According to the Son
Michel Tournier: Gilles & Jeanne
Jonas Arlert: Den stora lättnaden
Paulo Coelho: Veronika bestämmer sig för att dö

Dessa har dock stått på den hyllan väldigt länge, och oddsen för att det blir en av dem nästa gång är ganska liten.

Däremot hade jag tänkt köpa Annika Bryns böcker så fort jag har råd *och* hittar en bokhandel där de finns.

10) Skicka vidare till fem personer!
Jag tror inte att jag känner fem personer som inte har svarat på den här redan. Men det hade varit intressant att höra från
Den Blyga
Magnus
Ida
Salt
Helena

Om ni redan har svarat och jag har missat det så ber jag så mycket om ursäkt. Jag läser faktiskt era bloggar!

Vive la regn!

Eller inte. Jag som inte gillar när det blir över 25 grader varmt ute har pustat och suckat och stönat en del i sommar. Det har gått över förväntan, men inte smärtfritt. Inte har vi kunnat jobba på med huset ordentligt heller.

Nu verkar hösten ramla in över oss. Det åskar och ösregnar - dagarna i ända. Eller litegrann varje dag i alla fall. I vanliga fall hade jag jublat. I vanliga fall hade jag tänt en brasa och krupit upp i soffan och druckit te, eller stått och tittat ut genom fönstret. Men nu är det inte i vanliga fall. Nu har jag en hundgård som måste fixas till och ett tak som måste spikas på och nu är det inte alls så himla kul med regn. Varför kan det aldrig få vara lagom? Jag som alltid har hävdat att det hade varit fantastiskt med cirka fem grader på vintern och tjugotvå på sommaren är bara än mer övertygad nu. En vecka när det inte regnar, inte åskar, när det är svalt nog att jobba i tjocka arbetsbyxor och svarta skor men inte så kallt att man måste ha en bylsig tröja på sig - är det för mycket begärt?!

Män som (nästan) skulle kunna omvända mig - del 2

Salt efterlyste fler män i den här bloggen. Varsågod! Vad är det med kvinnor och bad boys? Jag skulle aldrig kunna ha ett förhållande med någon, men samtidigt är det attraktivt.

Det tyckte Buffy med. Angel var en mes, Kräk-Riley hade ingenting att komma med, men Spike - där slog det gnistor. Han lärde sig en del på hundra år, Spike.

Snygga överarmar, snygg överkropp, snygga kläder. Jag har aldrig sett James Marsters i något annat sammanhang, men som Spike är han döläcker.

Qnoxa bryter den mystiska tystnaden

Ja, Salt, det har varit tyst länge. Nej, ajja, jag har inte slutat skriva. Eller jo, det hade jag, men inte permanent. Min kära hustru har varit ledig från jobbet, och det finns det ingen rast, ingen ro, och ingen tid till att sitta vid datorn. :-) Hon är lite skeptisk till bloggandet i allmänhet, och till den tid det tar i synnerhet.

Nu undrar ni förstås allihopa vad jag har sysslat med den här tiden. Hur har det gått med bygget? Hur såg det ut längs E22? Blir det någon fortsättning på den ytterst spännande, nyinledda bloggserien?

För att börja från slutet - ja, det kommer imorgon. Några män till ska jag väl kunna skaka fram, fast det blir mer och mer betoning på "nästan".

Bygget? Nja, när det är 32 grader varmt är det inte så smart att sitta på taket. Pappen på den gamla delen smälter under rumpan på en, man tänker inte så klart, och risken är större att man trillar ner. Men alla takstolarna är på plats, liksom slutlisten vi spikar fast råsponten i. Och en fjärdedel av själva sponten är uppe. Vi har köpt en ny gersåg, så jag står på marken och sågar brädor i rätt längd och vinkel, hustrun står på stegen eller uppe på taket och spikar fast dem och mäter. Båda två tycker vi att vi har fått lyxjobbet.

Semestern var härlig. Vilket vackert land vi lever i. Broöppningen i Karlsborg, kedjefärjan vid Kolmården, våfflorna på Öland, badet i den uppdammade ån i djupaste Småland...

Men nu är jag hemma igen - i två veckor till - så lite bloggande ska det väl bli.