Blä, usch och aj!

I dag är en dålig dag. Ont i knäna. Ont i fingrarna. Ont i tårna. Ont i ryggen. Blä, usch och aj!

Efterlysning: Bra böcker

Ja, varför läser jag egentligen dåliga och oinspirerande böcker? Det är rätt korkat. Jag tycker att det är svårt att hitta bra böcker. Jag går till bokhandeln, går igenom hela pockethyllan, och väljer ut fyra som låter bra (oftast väljer jag två, och kära hustrun två, men ändå). Vissa är bra, vissa är inte bra. Marie Hermanssons Mannen under trappan var bra. Mats Strandbergs Jaktsäsong var inte bra. Ibland känns det som ett lotteri, det där.

Jag läste mycket deckare ett tag, men där måste jag vada igenom en massa dåliga, trista och/eller schablonartade böcker innan jag hittar något bra. Jag är så trött på att bli besviken. Nåja - jag ska ta och skaffa mig lånekort i nya staden (vi har bara bott här i tre år) och bli bättre på att låna (och lämna tillbaka) böcker istället för att bara köpa nya.

Mina krav är egentligen inte så höga. Det ska vara en intressant story. Den ska inte bryta mot sina egna regler. Språket måste vara åtminstone korrekt och "osynligt", men jag vill gärna ha något extra. Är det en översättning ska det inte märkas att det är en översättning. Personerna ska vara intressanta och kännas "hela". Jag vill gärna lära mig något, eller tvingas fundera lite. Det är väl inga höga krav - även om jag säkert har glömt något.

Och Ullah - känn dig inte dum. Absolut inte. Det var jag som var dum, och lite überkänslig på det.

Usch.

Och så tystnade jag igen... Ja, jag blev lite ledsen och ställd av kommentarerna. Ledsen för att jag kände mig dum för att jag inte förstod hur det kunde tolkas, och framför allt ledsen för att det inte är så. Men sånt är livet.

Jag jobbar på, donar med huset, och läser dåliga och oinspirerande böcker. Livet går sin gilla gång. Med extra te.

Ibland är det bra att gå vilse

Tänk så gott det är med te! Vissa saker älskar man, men tappar vanan, eller har för lång startsträcka, och sen återupptäcker man dem och fattar inte hur man klarade sig utan så länge. Te. Te. Te. Mums.

Jag hittade en ny liten tebod när jag vandrade runt aimlessly i den tidigare hemstaden. Söt och fin och med engelsk touche. "Jag skulle vilja ha typ Earl Grey fast lite mjukare", sa jag. "Vi har fjorton sorters Earl Grey-variationer", sa damen bakom disken. "Här - ett av dem är på provsmakning idag. " Jag och min väninna fick varsin liten kopp med rött Earl Grey, och drack fint medan tedamen förevisade sina sorter. Till slut lämnade jag butiken med en påse Earl Grey cream, och en påse French Earl Grey. Inte samma sak som vanligt Earl Grey, förstås, men åh, så ljuvligt gott.

Är vi säkra på att ett plus ett är två?

Varför bloggar jag inte? Är det för att jag:

1. helt har tappat all humor, all fantasi och i princip all tankverksamhet över huvud taget?
2. jobbar för mycket?
3. har blivit kroppsinvaderad av en utomjording?

Är det en blandning av flera alternativ? Eller kanske all of the above. Eller, hemska tanke, har jag redan tänkt allting som går att tänka?

Kan tankar ta slut? Finns det en gräns för det mänskliga vetandet och kunnandet, eller finns det alltid nya, fräscha tankar att ta till? Nytt för mig, ja, eftersom jag egentligen inte kan särskilt mycket, och ju mer man kan, desto mer har man att filosofera över, men nytt för mänskligheten? Och nej, jag menar inte uppfinningar. Vem tror på allvar att det inte finns mer att göra, mer att skapa?

Så vad menar jag då? Ja, den som det visste.

Häromdagen var det 100 år sedan Simone de Beauvoir föddes. Hur är det med hennes tankar? Hur relevanta är de egentligen för oss i dag? Bara som bas för det som kom efter, eller har de något att säga oss fortfarande?

Och så den största frågan av dem alla. Varför kan jag inte vara rolig, läsvärd, tankeväckande och intellektuell? Eller åtminstone något av detta.

Grattis, grattis på hundraårsdagen!