17 januari 2008

Ibland är det bra att gå vilse

Tänk så gott det är med te! Vissa saker älskar man, men tappar vanan, eller har för lång startsträcka, och sen återupptäcker man dem och fattar inte hur man klarade sig utan så länge. Te. Te. Te. Mums.

Jag hittade en ny liten tebod när jag vandrade runt aimlessly i den tidigare hemstaden. Söt och fin och med engelsk touche. "Jag skulle vilja ha typ Earl Grey fast lite mjukare", sa jag. "Vi har fjorton sorters Earl Grey-variationer", sa damen bakom disken. "Här - ett av dem är på provsmakning idag. " Jag och min väninna fick varsin liten kopp med rött Earl Grey, och drack fint medan tedamen förevisade sina sorter. Till slut lämnade jag butiken med en påse Earl Grey cream, och en påse French Earl Grey. Inte samma sak som vanligt Earl Grey, förstås, men åh, så ljuvligt gott.

1Debattinlägg:

Blogger den blyga tycker...

Vår testory har 50 år på nacken!
1955-6 var vi fattiga studenter och KAFFET var, från att nyligen ha varit RANSONERAT,dyrt.
Så vi drck te av sparsamhetsskäl. Wickmans på Bredgatan - finns de fortfarande? - hade öppnat en te avdelning där man kunde köpa Lapsang Souchon, Orange pekoe och Darjeeling för en billig penning.
Sedan, genom vårt job inom sjukvården, blev vi bjudna på eftermiddagskaffe varje dag kl 15.00 - och till sist fick vi abstinensbesvär om vi inte drack det VARJE dag.
Vi var kaffedrickare till någon gång på 80-talet då den gamle fick hjärtbesvär av kaffe - då gick vi över till te för gott!
GOTT!

21 januari, 2008 13:03  

Skicka en kommentar

<< Home