05 februari 2007

"Mais si tu crois un jour que tu m'aimes..."

Min svåger är en rar kille. Han vill inget hellre än att träffa en tjej, flytta ihop, gifta sig och få barn. Han borde vara en drömkille, men ändå får han inte till det. Han är charmig som få, ser bra ut (på ett pojkaktigt sätt), har fast jobb och fin lägenhet och en riktigt skruttig bil. Han vet vad han letar efter i tjej, men är inte kräsen. Och ändå hittar han ingen!

Jag trodde att det fanns singeltjejer en masse där ute, som inte vill något hellre än att få ingå i helig heterosexuell tvåsamhet, men tydligen är de sällsynta.

Hur träffas man, egentligen? Hur uppstår tycke och attraktion? Vad är det som gör att det klickar med en person, men inte med en annan?

Är det så att det finns en person där ute, ens one and only, som det bara gäller att leta rätt på? Eller är det en slump att det blir som det blir, och sen får man det att fungera (eller inte)? Passar man bättre ihop med vissa människor, eller har man bara lättare för att kommunicera med dem? Handlar det om dofter och feromoner, eller om att man kan prata med varandra och inte förbi varandra?

Det hela är egentligen så väldigt bisarrt.

7Debattinlägg:

Anonymous Anonym tycker...

Jag tycker att det är den manliga motsvarighen till de singeltjejer du beskriver som fattas, men så är jag ju singeltjej på jakt efter en trevlig kille i sina bästa år...

05 februari, 2007 13:30  
Blogger aequinoxia tycker...

Jag kanske ska para ihop dig med min svåger, Pernilla. :-)

05 februari, 2007 16:00  
Blogger Ica tycker...

Bra fråga. Jag säger samma sak. Jo, vi är minsann många singeltjejer här ute. Eller, jag är här iaf. :)

05 februari, 2007 18:15  
Blogger Visionary soul tycker...

Om han är sådan som du beskriver, så vill JAG ha honom! ;-) Med risk för att jag kanske är för gammal för honom, förstås...?

Ska jag någonsin ha en man till i mitt liv, så ska det vara en SCHYSST kille! Resten av honom får tamejtusan vara nästan precis hur som helst... ;-) Jag är bara SÅ trött på maktkämpande otrevliga karlar...

10 februari, 2007 13:36  
Anonymous Anonym tycker...

Jag undrar med. Fast inte från heteroville utan homo. Var träffar man egentligen the one? hm..

11 februari, 2007 12:46  
Blogger Monica tycker...

Jag har träffat och känt jättemånga killar som är hur trevliga som helst, men som ändå aldrig får ihop det med nån tjej.

Min erfarenhet är att de här killarna - hur trevliga och mysiga de än är mot mig som kompis - har orimligt höga krav + är väldigt bundna vid lilla mamma.

Det kanske inte alls gäller din svåger, jag bara säger vad jag har sett. Ja just det! De är ofta pedanter också! :-)

13 februari, 2007 20:18  
Blogger aequinoxia tycker...

Det verkar visst finnas en del singeltjejer trots allt. Jag började misstänka att de var utdöda. :-)

Mina fördomar om de här killarna som inte får någon flickvän ser ut som dina erfarenheter, Monica, men han är inte sån. Ja, jag vet inte vad han har för krav, förstås, men när han berättar vad han är ute efter så tycker jag inte alls att det låter orimligt.

Han är inte pedant, men heller ingen slusk. Han är inte överdrivet bunden till mamma - däremot förlitar han sig väldigt mycket på sin pappa när det gäller allt praktiskt som ska göras.

Däremot har han en stor hund med haltisele och kedja. Det kanske skrämmer bort brudarna...

14 februari, 2007 06:56  

Skicka en kommentar

<< Home