Bebis bebis, the new adventures

Tack, Magnus, för en lång och intressant kommentar. Vi har faktiskt också gått "kurs" hos RFSL, men den var bara två timmar lång och handlade mest om praktiska saker. Detta var före inseminationslagen, och före adoptionslagen, och vi fick lära oss hur man rent praktiskt, på lättast sätt, gör barn. Intressant, och givande, men inte så aktuellt idag.

Den kursen du pratar om lät spännande. Tänk om man kunde få göra något liknande. Nej, men just det, i dag är de ju ingen skillnade på heterosexuella och homosexuella föräldrar...

Ni är nu flera som har sagt att det där med tid och pengar är irrelevant, och jag börjar faktiskt tro det. Jag satt och tittade på hundarna här om dagen, och kom till insikt. Om man slår ut alla kostnader för dem, utom inköpspriset, så landar man på en dryg tusenlapp i månaden. De pengarna saknar vi inte. Jag tittar inte på hundarna och tänker "om det inte vore för er...". Vi lägger tid och energi på dem, men det är ju roligt! Vi har begränsad rörelsefrihet på grund av dem. Vi kan inte resa utan att skaffa barnvakt. Vi kan inte vara borta hemifrån någon längre tid. Visst, en bebis kan inte vara ensam när vi åker i väg på bio, men är å andra sidan lättare att ta med hem till folk. Jag är innerligt trött på hundarna ibland, och den lille är nära att säljas på tradera till lägstbjudande, men aldrig att jag skulle vilja göra mig av med dem på riktigt. Hundar är inte barn, men det går att dra paralleller.

Men. Det kommer alltid ett men. :-) Vi har ett hus att bygga klart först. Att leva med barn utan ett färdigt kök i huset kan väl gå, men utan tvättmaskin? Jag tror inte det.

Har jag förstått dig rätt, Blyga? Menar du att det är lättare när det bara blir, men att det är att avsäga sig en del av sin mänsklighet?

En sak till, Magnus. Jag tror att fyrklöverfamiljen är på utdöende. Efter vad jag har förstått har den aldrig varit särskilt populär utanför Sverige, och här är den snart borta efter de nya lagar och möjligheter som har kommit.

Jag är precis en sån där "egoistisk" flata, i brist på bättre uttryck. Jag skulle väldigt gärna vilja ha en känd pappa till mitt barn, men inte en aktiv. Jag vill ju ha barn med min fru - vill ha en familj med henne. Jag skulle vilja ge mitt barn ett genetiskt arv och en fadersgestalt, men inte ha delad vårdnad med en pappa jag inte älskar. För att inte tala om att jag går runt och oroar mig för att ett eventuellt framtida barn ska behöva benmärg eller en bit lever, och att jag inte ska passa.

Men det kanske är lika bra. Hellre ingen pappa alls, än en pappa man inte träffar. Eller?

Jag har nu gjort som så många andra, och gått över till "nya" blogger. Vissa signaturer har ju försvunnit, och jag är lite nyfiken. Om du som har skrivit kommentaren under anonym till det här inlägget känner för att inte vara anonym, kan du väl kommentera igen. Ge gärna en blogglänk, om sådan finnes. Tack!!!