Jag lever - tror jag
Det här med heltidsjobb håller på att knäcka mig. Jag hinner ju inte blogga!!! Har jag några läsare kvar, tro?
Med jobbet går det bra. Jag lär mig en massa intressanta saker (och en del jag inte hade velat lära mig) och trivs med att tjäna pengar utan att vara borta hemifrån en massa.
Med utbyggnaden går det bra. Taket är isolerat och plastat, och vi ska snart åka och köpa innertak. Vitlaserad furu i allmogestil, ska det bli. Fönstren är på plats, och innerväggen är snart uppe. Vi kommer inte att kunna sova där till jul som vi först hade planerat, men det gör inte så mycket.
Med hundarna är det bra. Den lilla terroristråttan har lärt sig att hoppa över staketet. Jag vet inte om vi ska satsa på att uppfostra hunden bättre, eller höja staketet.
Med bloggandet är det mindre bra. Grrr!!! Jag har suttit och tittat igenom några gamla inlägg, och det är värst vad jag har haft bra saker att säga emellanåt. Och vad mycket strunt jag har babblat. Som i dag till exempel.
Inte har jag gjort någon strålande insats hos Lotten i år heller. Det *är* svårare i år. Men jag vann en tröja, och det för envishet, dessutom. Och så har jag fått prata lite om Charlemagne, och det gör mig alltid gladare, av någon anledning.
Nu längtar jag mest efter en lugn och skön januari. Jag är så trött på viktväktarmöten som handlar om julmat. Jag äter inte köttbullar eller prinskorv. Jag äter inte lutfisk eller skinka. Jag äter most definitely inte brunkål, grönkål eller rödkål. Sylta kan jag inte ens titta på och ris à la malta gör mig illamående. Vad ska jag äta på julafton, kanske ni frågar. För att ni ska slippa fundera, så kan jag berätta att det blir pizza till middag, och nachos med bönröra till kvällsmat. Och inte en enda point ska jag räkna den dagen. (Eller för den delen på lördag, när det blir släktträff kring gåsen.)
Med jobbet går det bra. Jag lär mig en massa intressanta saker (och en del jag inte hade velat lära mig) och trivs med att tjäna pengar utan att vara borta hemifrån en massa.
Med utbyggnaden går det bra. Taket är isolerat och plastat, och vi ska snart åka och köpa innertak. Vitlaserad furu i allmogestil, ska det bli. Fönstren är på plats, och innerväggen är snart uppe. Vi kommer inte att kunna sova där till jul som vi först hade planerat, men det gör inte så mycket.
Med hundarna är det bra. Den lilla terroristråttan har lärt sig att hoppa över staketet. Jag vet inte om vi ska satsa på att uppfostra hunden bättre, eller höja staketet.
Med bloggandet är det mindre bra. Grrr!!! Jag har suttit och tittat igenom några gamla inlägg, och det är värst vad jag har haft bra saker att säga emellanåt. Och vad mycket strunt jag har babblat. Som i dag till exempel.
Inte har jag gjort någon strålande insats hos Lotten i år heller. Det *är* svårare i år. Men jag vann en tröja, och det för envishet, dessutom. Och så har jag fått prata lite om Charlemagne, och det gör mig alltid gladare, av någon anledning.
Nu längtar jag mest efter en lugn och skön januari. Jag är så trött på viktväktarmöten som handlar om julmat. Jag äter inte köttbullar eller prinskorv. Jag äter inte lutfisk eller skinka. Jag äter most definitely inte brunkål, grönkål eller rödkål. Sylta kan jag inte ens titta på och ris à la malta gör mig illamående. Vad ska jag äta på julafton, kanske ni frågar. För att ni ska slippa fundera, så kan jag berätta att det blir pizza till middag, och nachos med bönröra till kvällsmat. Och inte en enda point ska jag räkna den dagen. (Eller för den delen på lördag, när det blir släktträff kring gåsen.)
aequinoxia funderade över detta när klockan var ca 08:46
5Debattinlägg:
Du har då visst varit strålande hos Lotten! Mottag min oreserverade hyllning.
Det finns en helg varje år då man bara inte får banta. Julhelgen.
Min mammas bantning förstörde nästan julafton. Hon var hemma hos oss. Jag ville inte ge henne någonting, eller bara ytterst lite för att hjälpa henne, medan hon tydligen hade tänkt strunta i bantningen just då, fast hon tidigare hade sagt att hon knappt skulle äta något. Och inte dricka något vin. Följden blev att hon blev sur, för hon kände sig inte välkommen eller ompysslad tillräckligt. Fast det var precis det jag försökte göra. Pyssla om henne, alltså.
Du var ju duktig och vann en t-shirt:) Själv blev jag utan som vanligt. Kan det bero på mina enormt klyftiga gissningar? Jag får hälla i Lotten en massa vin (franskt förstås) någon mörk kväll och norpa åt mig en tröja.
Lisa: Tack! Men jag kände mig så obildad i år. Lyckligtvis var jag inte ensam om det. (Eller är det elakt att säga så?)
Matilda: Det är nog skillnad på bantning och bantning. Och eftersom jag inte tycker om traditionell julmat så hade jag kunnat hålla mig i kragen bättre.
Ulla: Fy vad hemskt! Så gör man inte mot folk. Jag vet inte riktigt i vilken ände jag ska börja... Som jag ser det så handlar bantning inte om att "knappt äta något". Jag äter mer och godare mat än många andra jag känner. Sen tar man ansvar för sig själv och sitt eget matintag. Om man har sjysta familjemedlemmar som hjälper till och stöttar så underlättar det förstås, men det är ens eget ansvar. Jag tycker att det låter som om du gjorde rätt (men din mamma tycker säkert att du försökte leka matpolis...).
Kära hustruns farmor bakar väldigt goda biscotti. Sedan hon fick veta att jag gillar dem, har jag fått en påse sådana till varje jul och födelsedag. Inte i år. Hon kom och la armen om mig, och sa att hon inte hade velat förstöra för mig, så därför fick jag inga, och "hoppas det är okej". Så gullig tant. :-)
Bästisgrannen: Ja, visst gjorde jag det. Jag har den faktiskt på mig just nu. Jag är så glad för den, och extra glad för att jag vann den på envishet. (Det är klart att jag helst hade vunnit för att jag hade sagt något otroligt smart och genomtänkt och roligt, men man är ju den man är.)
Franskt rödvin låter som en bra...muta. Mitt fina Bordeaux är slut, så vi drack Tempranillo på julafton...
Skicka en kommentar
<< Home