"Om de inte har något bröd kan de väl äta bakelser."

När vi nu ändå rör oss i hovkretsar i Versailles kan vi passa på att uppmärksamma att det i dag är 251 år sedan (blivande) drottning Marie-Antoinette föddes i Wien som näst yngst av ärkehertiginnan Maria Theresas sexton barn. Fjorton år gammal giftes hon bort med franske kronprins Ludvig, blivande Ludvig XVI. Marie-Antoinette var ung, glad och charmerande. Hon tyckte om att slösa bort pengar och leka med sina hovdamer. Louis var nästan lika ung, men osäker och ovillig att regera. Han blev faderslös som elvaåring, och ville egentligen inte alls sätta sig upp mot adeln som fått stort inflytande under hans farfars, Ludvig XV, tid.

1773 hölls en maskeradbal på operan i Paris. En svensk yngling deltog, och träffade kronprinsparet för första gången. Han och dauphine, kronprinsessan, fann varandra genast. Han var en frisk fläkt i hennes ganska tråkiga liv, och bra mycket intressantare än hennes väldigt tråkige make. Hans namn var Axel von Fersen och de kom att hålla kontakten.

1774 besteg Louis tronen med Marie-Antoinette vid sin sida. De hade uppenbara samlevnadsproblem, och det dröjde ända till 1778 innan den första arvingen kom. Dessutom var det, hemska tanke, en flicka. Maria Theresia Charlotte var det enda av kungaparets barn som med säkerhet överlevde franska revolutionen. Ludvig Josef föddes 1781, Ludvig 1785 och Sophie 1786.

Den franska revolutionen utbröt 1789. Den dagen kungen nåddes av beskedet skrev han i sin dagbok: "ingenting". Jaktlyckan var inte god, den dagen. Kungafamiljen tvingades att lämna Versailles och spärrades in i Tuilerierna inne i Paris. Marie-Antoinette gjorde tillsammans med Axel von Fersen upp en flyktplan. Kungafamiljen kläddes ut till bönder - kronprinsen dessutom till flicka - och så satte de iväg norrut. De hade en god chans att lyckas, men någon kände igen dem. Kanske hade det ändå kunnat gå vägen, om inte deras vagn hade varit så tungt lastad med dyrbarheter. De fångades in och fängslades.

Marie-Antoinette satt i conciergeriet där hennes cell ännu finns att beskåda, tills hon fördes till giljotinen på Place de la Révolution (i dag heter den Place de la Concorde - samförståndets plats) den 16 oktober, 1793.

Ludvig Josef dog 1789, men den andre sonen, Ludvig, överlevde sin far, och utropades av rojalisterna till kung 1793 under namnet Ludvig XVII. Han dog i fängelse - eller? Rykten har spridits att han bytte plats med en annan pojke, och fördes i säkerhet. Efter revolutionen trädde flera män fram och sade sig vara kungen. Ättlingar till dessa försöker emellanåt göra anspråk på den franska tron som inte längre finns.

Ganska nyligen gjordes dock DNA-tester på hjärtat som tillhörde pojken som dog i fängelset, och det bekräftades att han var son till Marie-Antoinette. Däremot gjordes inget faderskapstest.

Vem var då hans far? Hans titel var Hertig av Normandie, en titel som inte givits en fransk kunglighet på flera hundra år. Han sades inte vara särskilt lik sin far, men däremot påminna väldigt om en viss svensk adelsman.

För övrigt lär det ha varit Marie-Antoinette som tog med croissanten till Paris. Legenden säger att den tillkom 1683, under turkarnas belägring av Wien. Bagarna var uppe tidigt för att tända ugnarna, och en morgon var det en av dem som hörde hur turkarna höll på att gräva sig in under stadens murar. De larmade stadsvakten, och anfallet slogs tillbaka. För att fira bakade de ett bröd i form av den muslimska halvmånen - för att riktigt visa sin överlägsenhet genom att helt enkelt sätta tänderna i fienden. På sjuttonhundratalet åt alla croissanter i Wien, och när Marie-Antoinette flyttade till Frankrike fick hon en egen bagare med sig. På den vägen är det.