Kreativ stavning
Rättstavning pratas det mycket om. Inte minst hos Lotten. Själv stavade jag ju fel i går, och då fick Lotten lära mig att stryka. I dag kommenterar Helena (också hos Lotten) att hon skriver lite som hon vill när hon skriver privat.
När jag var åtta år eller så fick jag min första dagbok. Jag hade läst någonstans att när man skrev dagbok skulle man strunta i om man stavade rätt och bara skriva. Ingen skulle ju läsa det, och det tog bort från kreativiteten om man skulle slå upp alla ord. Problemet var bara att jag inte stavade särskilt fel. Uppenbarligen var det ju något fel på mig, då, resonerade jag, och eftersom jag var väldigt logisk på mitt eget lilla vis (tänk Phoebe i Vänner) så fick jag ju börja stava fel med vilje. Det blev rätt tröttsamt efter ett tag att hitta på nya sätt att stava ord. Det blev fult, och det sved i mitt hjärta. Så jag slutade skriva dagbok...
När jag var åtta år eller så fick jag min första dagbok. Jag hade läst någonstans att när man skrev dagbok skulle man strunta i om man stavade rätt och bara skriva. Ingen skulle ju läsa det, och det tog bort från kreativiteten om man skulle slå upp alla ord. Problemet var bara att jag inte stavade särskilt fel. Uppenbarligen var det ju något fel på mig, då, resonerade jag, och eftersom jag var väldigt logisk på mitt eget lilla vis (tänk Phoebe i Vänner) så fick jag ju börja stava fel med vilje. Det blev rätt tröttsamt efter ett tag att hitta på nya sätt att stava ord. Det blev fult, och det sved i mitt hjärta. Så jag slutade skriva dagbok...
aequinoxia funderade över detta när klockan var ca 12:37
5Debattinlägg:
Haha! Du ska veta att jag känner igen mej! Jag kände det som om jag missade något väsentligt som inte gav mej hän och gjorde fel, så jag försökte tvinga mej till det. Det gick inte bra alls. Detta gäller alltså flera olika områden, som måleri och ja... andra områden helt enkelt.
Min stavningskreativitet sträcker sig dock sällan längre än till bebis i stället för baby och liknande. Och då ska man ju veta att även bebis står i SAOL ...
När jag var liten och satt hemma ensam och spelade piano fick jag tvinga mig själv att spela fel då och då, för annars skulle gubben som stod gömd i garderoben bli arg för att jag spelade bättre än hans dotter...
Känner igen mig lite grann, men jag slutade aldrig skriva. Nu står de där i hyllan; mycket rättstavade men inte särskilt spännande.
Jag har lärt mig att inte vara så petig med stavningen. Förr var jag alldeles för pedantisk och inte för att just det tar bort glädjen i att skriva, men det tar tid att läsa igenom texten flera gånger bara för att vara ALLDELES säker på att det inte krupit in något litet stavfel.
Skicka en kommentar
<< Home