Politik och politik

Är det en slump att två av de tre ministrar jag svor över när den nya regeringen presenterades redan är i blåsväder? Eller betyder det bara att jag är fruktansvärt mainstream.

I morgon är det den stora dagen. Jag kommer att sitta på helspänn fram till klockan ett. Nej, det var en överdrift. En liten en. Jag hyser nämligen inga illusioner om att det ska gå "min" väg. Det har det gjort en gång, och sannolikheten att är rätt liten att det ska hända igen. 1993 blev jag överlycklig, och jag har fortfarande aldrig tappat bort Toni Morrison, vars böcker jag har älskat så länge nu.

Vem hoppas jag då på i framtiden? Jo, Gisèle Halimi, född i La Goulette i Tunisien, utbildad i Tunis och Paris. Hon har arbetat som jurist sedan 1948, bland annat för algeriska FLN (Front de Libération Nationale). Hon gjorde sig ett namn när hon hjälpte Djamila Boupacha, som anklagades för terrorism och torterades.

Den 5 maj 1971 publicerades i le Nouvel Observateur ett upprop för fri abort, Le manifeste des 343, där 343 kvinnor skrev under att de hade genomgått en illegal abort. Gisèle Halimi var en av dem. (Simone de Beauvoir, Ariane Mnouchkine och Jeanne Moreau var också med.) Samtidigt grundade hon gruppen Choisir.

Hon har skrivit en bok om Djamila Boupacha. Hon har skrivit om feminism. Och hon har skrivit romaner om sin uppväxt.

För politisk? Förmodligen. Men ändå.