L'État - c'est moi!

Kära madame Salt har många intressanta funderingar. Häromdagen kom hon från en trasig teve till sjuttonhundratalets Skottland, och därifrån är inte steget så långt till Bourbonkungarna. Vi diskuterade toaletter, hygienvanor och lukter. Solkungen är väl ett ypperligt exempel här. Det finns många samtida vittnesmål om hur illa kungen stank. Det hade sina förklaringar.

Hans livläkare, Daquin, hade under sina studier vid Sorbonne lärt sig att kroppens främsta infektionshärd är tänderna. Eftersom han ville sin kung väl, övertygade han honom om att låta dra ut alla tänderna medan han fortfarande var frisk och stark. Daquin var kanske utbildad, men han var inte särskilt händig. När han plockade fram kniptängerna var han nämligen så klumpig att kungens underkäke sprack. En del av gommen följde med framtänderna ut. Detta måste desinficeras, så läkaren brände hålet med en glödande järnten upp till fjorton gånger om dagen.

Eftersom han inte hade några tänder hade kungen svårt att tugga. Mat klibbade fast i håligheten i gommen, och låg där tills den upplöstes och försvann. Otuggad mat gav andra symptom, såsom magknip, halsbränna och tarmgas. Det var inget ovanligt för kungen att kräkas upp maten, och livläkaren analyserade noggrant vad som kom upp.

Även mot detta fann Daquin på råd. Lavemang och laxativ. Detta fick förstås till effekt att kungen ofta hade väldigt bråttom till toaletten. Mellan tio och tjugo gånger om dagen, noterar Daquin i sin dagbok, men tyvärr hann han oftast inte fram.

Betänk även att man på den här tiden inte duschade varje dag. I själva verket badade kungligheterna i de flesta fall bara två gånger i livet - efter födseln, och före begravningen. Spruta lite parfym på det, och du förstår varför Ludvig XIV stank så illa.

Vill man veta mer om Frankrike och stanken, så är Patrick Süskinds Parfymen ett måste. Mina starkaste rekommendationer!