20 oktober 2006

Nästan räcker inte ända fram

All väggisolering är uppe nu och vi har börjat skruva upp gipsskivor. I morgon kommer svärfar och ska hjälpa oss att få ner det sista av det gamla taket som hänger ner i den nya utbyggnaden. Kära hustrun och jag har nämligen förstått varför det är män som bygger hus. När vi ställer vår fina, stadiga "brädstege" på det nästan nygjutna golvet och hoppar upp på den, ja, då måste vi fortfarande sträcka oss rejält för att nå upp med sågen till det gamla taket. Svärfar, som är ungefär tre decimeter längre, har inte samma problem, och förbarmar sig över oss. Skönt!

Det gick bra för hustrun och stora hunden i rallylydnadstävlingen. Lilleman och jag ställde inte upp, men jag tror inte att vi hade varit sämst om vi hade gjort det. Några sjuttio poäng för godkänt hade vi dock inte lyckats skrapa ihop. Han är duktig, Stinky, men koncentrationsförmågan är inte på topp, och hålla koll på mig i över två minuter i sträck, det grejar han inte. "Vår" hundskola ska eventuellt börja med bebisagility i höst, och då ska vi vara med. Annars blir det väl vanlig agility till våren, kan jag tänka mig, eller mera rally. En spårkurs hade kanske inte varit helt fel - Lilleman gillar att spåra. Han är duktig, dessutom. För att vara så pass ung, och av icke-brukshundsras, är han fantastiskt duktig.

I tisdags sa min terapeut att jag hade blivit "mjukare". Jag tror att hon menade öppnare och kvinnligare, men hur ska jag tolka det?

För övrigt har jag äntligen kommit loss och köpt två böcker av Annika Bryn. Det ska bli spännande!

6Debattinlägg:

Anonymous Anonym tycker...

Har du inte redan tolkat det?

Om jag fattar så sa hon mjukare och resten fyllde du i själv.

Hej förreste efter alldeles för lång tid.

20 oktober, 2006 12:58  
Anonymous Anonym tycker...

Om någon sa så om mej så skulle jag tolka det som att jag blivit mindre defensiv och på min vakt. Mer mottaglig och medkännande. Men det är kanske för att jag utgår ifrån vad jag vet om mej själv?
Eller så är det generellt. Du vet bäst själv eftersom det är dej det gäller.

Ni är imponerande duktiga som orkar bygga så mycket, jag hade gett upp för länge sedan, tror jag. Jag är sån som måste se resultat ganska omgående för att inte tappa sugen. Fast å andra sidan... jag hade nog inte klarat av att lämna ett bygge halvfärdigt heller!

Här är bara kallt och blött. En riktig surhöst. Hoppas ni hinner klart med det ni ska innan vintern!

20 oktober, 2006 13:24  
Blogger Visionary soul tycker...

Jag tänkte precis som Magnus - jag tror att hon menade just "mjukare". Tror inte att det behöver finnas fler värderingar i det, än så. Mindre defensiv, som Salt säger.

Låter kul med hundarna! Lilleman är fortfarande valp, förstår jag det som? Kul att få... utvecklas, tillsammans med hundarna.

22 oktober, 2006 09:31  
Blogger aequinoxia tycker...

Jo, visst menade hon mindre defensiv. Hon liknade mig vid ett minfält. I dimma. Först hade hon inte vetat var hon skulle, och kunde, gå, men dimman lättade med tiden. Jag blev mer öppen och tillgänglig. Dessutom sa hon att hon hade lärt sig mycket av mig.

Vi är jätteduktiga, Salt! :-) Vi vill ju få det klart, så även om vi tappar sugen emellanåt, så vill vi ju fortsätta. Dessutom ser man ju resultat hela tiden. Nu är grunden klar. Nu är väggarna uppe. Och så vidare. Vi är fortfarande inne på att vi ska sova där i jul. Nu när tak och isolering är på plats, och vi har plast för fönstren, är det inga problem att stå där inne och jobba. Vädret utgör alltså inget problem - det är mest om vi orkar jobba.

Lilleman är unghund, VS. Han blir ett i slutet av november. Han var söt som valp, men jag längtade så tills han blev vuxen, och det blir bara roligare och roligare hela tiden!

22 oktober, 2006 10:24  
Blogger den blyga tycker...

Det var en väldigt lång svärfar!

Ni har ju tur med vädret när det gäller bygget - bra att Ni inte bor i Östersund!

22 oktober, 2006 17:07  
Blogger aequinoxia tycker...

Ja, en lång svärfar. Och två ganska korta töser. :-)

Den vintern vi tillbringade utanför Östersund var lång och kall. Ja, det var en erfarenhet. Nej, vi längtar inte tillbaka.

Vi ska till Värmland på gåsamiddag, och inser att vi nog ska byta till vinterdäck först...

23 oktober, 2006 10:55  

Skicka en kommentar

<< Home