Nästan räcker inte ända fram

All väggisolering är uppe nu och vi har börjat skruva upp gipsskivor. I morgon kommer svärfar och ska hjälpa oss att få ner det sista av det gamla taket som hänger ner i den nya utbyggnaden. Kära hustrun och jag har nämligen förstått varför det är män som bygger hus. När vi ställer vår fina, stadiga "brädstege" på det nästan nygjutna golvet och hoppar upp på den, ja, då måste vi fortfarande sträcka oss rejält för att nå upp med sågen till det gamla taket. Svärfar, som är ungefär tre decimeter längre, har inte samma problem, och förbarmar sig över oss. Skönt!

Det gick bra för hustrun och stora hunden i rallylydnadstävlingen. Lilleman och jag ställde inte upp, men jag tror inte att vi hade varit sämst om vi hade gjort det. Några sjuttio poäng för godkänt hade vi dock inte lyckats skrapa ihop. Han är duktig, Stinky, men koncentrationsförmågan är inte på topp, och hålla koll på mig i över två minuter i sträck, det grejar han inte. "Vår" hundskola ska eventuellt börja med bebisagility i höst, och då ska vi vara med. Annars blir det väl vanlig agility till våren, kan jag tänka mig, eller mera rally. En spårkurs hade kanske inte varit helt fel - Lilleman gillar att spåra. Han är duktig, dessutom. För att vara så pass ung, och av icke-brukshundsras, är han fantastiskt duktig.

I tisdags sa min terapeut att jag hade blivit "mjukare". Jag tror att hon menade öppnare och kvinnligare, men hur ska jag tolka det?

För övrigt har jag äntligen kommit loss och köpt två böcker av Annika Bryn. Det ska bli spännande!