Livet blir inte alltid som man tänkt sig

När jag träffade min käraste så funderade jag inte så mycket på framtiden. Jag hade väl någon form av tanke, någon önskning, men föredrog verkliga virtuella parallellvärldar framför osäkert futurum. Men om någon hade sagt till mig då, att om sex år kommer du att stå utanför en gammal föredetta sommarstuga och diska begagnade avloppsrör i kallvatten för att lägga ner dem i den nya grunden - ja, då hade jag trott att han eller hon var fullständigt galen! Alternativt hade jag trott på det, och då vete sjutton om jag inte hade vänt på klacken och sprungit så fort och så långt jag bara kunde.

Men här är jag nu, och i helgen gjorde vi just det. Diskade avloppsrör, alltså, inte sprang. Någon måtta får det väl ändå lov att vara. Vi har murat grundmuren, fixat till sanden, lagt ner avloppsledningarna... Nu ska plattan gjutas, väggar och tak ska upp. Tanken är att det ska gå att använda badrummet ganska snart, även om vi inte kan lägga golv förrän till vintern.

Staketet måste fixas och gräset måste klippas. Först måste alla trasiga bollar och leksaker plockas upp från marken, bara... Och i morgon kommer en bild på rhododendron. Den har slagit ut, nämligen. Foton på avloppsrör finns också, men det är nog inte lika intressant.

Nåja, det kanske kommer ett lite mer tänkvärt inlägg senare idag, men jag ville visa att jag lever, trots jobb, husbygge och en hund det är väääääldigt synd om.