À la recherche des mémoires perdues
Marcel Proust färdades till sin barndoms Normandie med hjälp av doften och smaken av en madeleine doppad i te. Är det inte konstigt vilka associationer dofter ger - hur tydligt vissa dofter är sammankopplade med en person eller plats? Min faster är Niveakräm och liljekonvaljer. Min morfar är en nyoljad dörr. Paris är nybakade baguetter och rostade kastanjer, men framför allt lukten av värmeutsläppen från tunnelbanan. Man går längs en gata och helt plötsligt känner man den där distinkta lukten av värme, avgaser, olja, och en massa annat, och då vet man utan tvekan att man är i just Paris. Normandie är förstås cider, calvados och camembert, men en doft förflyttar mig bättre än någonting annat till mina somrars Normandie. Och det blev så tydligt igår, när jag gjorde just moules marinières till förrätt. Musslor, saltvatten, lök och vitt vin - och helt plötsligt satt jag på en restaurang i Arromanches. Vitt bröd med senap till, och ett glas kallt vitt vin. Himmelriket!
aequinoxia funderade över detta när klockan var ca 08:55
4Debattinlägg:
I eftermiddag satt jag i solgasset på en uteservering i en skånsk stad.
Jag satt i lä.
Inga dofter.
Maten var underbar och bilar körde förbi hela tiden.
Efter hand kom solen över på min sida och jag flyttade mig till skugga.
Då .. hände det: plötsligt bara sköljde alla möjliga dofter över mig, det var väl vinden förstås!
Kvinnor som passerade och hade parfym .., spritångor ... avgaser.
Och hela tiden doften av VANILJ och jag sa till mannen mitt emot mig att jag fattar det inte, det doftar så gott .. det doftar vanilj, men jag ser ju ingen här!
Flera timmar senare när jag satt på tåget, kände jag samma doft igen.
Det var från min rosa scarf!
Jag hade bytt parfym i morse .. nu kände jag inte igen den, annat än att den var övermåttan ljuvlig!!
Sen fick jag migrän.
Parfymen heter Hugo Boss: Deep red.
Ja, dofter kan verkligen ta med oss på minnesresor.
Jag läste en undersökning där människor hade fått lista sina favoritdofter. Babyhuvud och nysolad hud kom på topplatserna. Synd för alla parfymfabrikanter :)
Nu måste jag ju testa den parfymen nästa gång jag har möjlighet. :-) Vanilj är gott.
Jag var lite korkad. Jag köpte parfym till min fru i Èze, hos essenstillverkaren. Hon älskade den, och nu håller den på att ta slut. Så jag måste försöka hitta mer...
Babyhuvud och nysolad hud doftar ju fantastiskt gott. Och nyklippt gräsmatta och nybakad chokladkaka. Och vanilj, förstås. Nej, det är nog inte alltid lätt att vara parfymör...
Dofter är mäktiga. Farliga, ljuvliga och vemodiga.
Skicka en kommentar
<< Home