Detta trodde jag aldrig att jag skulle skriva om
Det är så lärorikt att blogga! Den Blyga har undervisat om hägg och forsythia och pappaledighet. Sentenser har diskuterat könsroller och teveprogram. Magnus, Exilmamman och Parisbarnens mamma berättar om tvåspråkighet och livet som utlandssvensk. Elisabets fönster är kanske mer vackra och intressanta än lärorika, men ger ändå massor av tankar. Helena har berättat mer om galgar än jag trodde det fanns att veta. Nu har jag säkert glömt flera bloggare, och jag ber om ursäkt! Men så är det ju Lotten då. Ord och grammatik i bloggen. Litteratur i ojulkalendern. Trevligt, intressant och lärorikt. Men så igår då. Vad händer? Jo, hon får för sig att blogga om fotboll. Och helt plötsligt vet jag vad Champions League är, vilka lag som spelade finalen och vilket som vann. Jag vet vad en benparad är. Jag har någorlunda koll på a-lag, b-lag och c-lag och vad skillnaden är. Jag är helt förundrad över mig själv!
Men så började jag förstås fundera. Och det är sällan nyttigt... Hur vet man vilket lag man håller på? Jag läste Isobels blogg för första gången igår och insåg hur otroligt viktigt det är. Hur passionerat förhållandet till laget är. Och jag förstår inte riktigt. Som sagt - hur vet man? Bestämmer man sig en dag för att just det där laget ska jag heja på, och så gör man det? Är det en spelare man fastnar för och följer (för visst flyttar de runt...?) eller gör man som sina föräldrar eller den där coola killen i 9c? Hemma är det väl kanske lättare att förhålla sig känslomässigt till någonting, men utomlands? Ni som vet kan väl berätta och dela med er.
Och för att återknyta till diskussionen om drömmar - inatt var Magnus hemma hos mig och hjälpte till att plantera krusbärsbuskar...
Men så började jag förstås fundera. Och det är sällan nyttigt... Hur vet man vilket lag man håller på? Jag läste Isobels blogg för första gången igår och insåg hur otroligt viktigt det är. Hur passionerat förhållandet till laget är. Och jag förstår inte riktigt. Som sagt - hur vet man? Bestämmer man sig en dag för att just det där laget ska jag heja på, och så gör man det? Är det en spelare man fastnar för och följer (för visst flyttar de runt...?) eller gör man som sina föräldrar eller den där coola killen i 9c? Hemma är det väl kanske lättare att förhålla sig känslomässigt till någonting, men utomlands? Ni som vet kan väl berätta och dela med er.
Och för att återknyta till diskussionen om drömmar - inatt var Magnus hemma hos mig och hjälpte till att plantera krusbärsbuskar...
6Debattinlägg:
Väldigt bra fråga. Tyvärr har jag inget bra svar ...
Men jag känner plötsligt att jag borde berätta om något nyttigare och intressantare än galgar :)
Du skriver massa bra och nyttigt och spännande. Det är bara det att när jag skulle klä på mig i morse så såg jag plötsligt att det på galgen stod "Hogland Karlskrona. Herrkonfektion. Damkonfektion", och då tänkte jag på dig!
Meddelar på detta sätt att min blogg blivit kapad. Syrran har brutit sig in och läst alla dolda texter och ändrat lösenordet så jag inte kommer åt bloggen alls.
Naturligtvis stannar det inte där. Hon hotar med att ställa in bröllopet och begå självmord också, efter att ha oroat sig en längre tid för att jag skulle vara självmordsbenägen.
Det känns som om man kunde dra ner på dramanivån en aning...
Ja, efter sentensers inlägg verkar ju min reflexion trivial, men...
"Hur vet man vilket lag man håller på?"
Här är mitt svar på frågan:
1949 frågade jag, plötsligt (jag var 14 år),när min mamma stod och strök:"Hur vet man att man har träffat den rätte"?.
Min mamma blev alldeles överrumplad - jag ångrade i samma stund frågan!
Hon ställde med en bestämd duns strykjärnet ifrån sig,funderade förtvivlat för att lefverera ett svar värdigt frågan.
Med darr på rösten och stark betoning på känner sa hon:"Det KÄNNER man på sig!"
Det var all vägledning jag fick - och det har ju gått bra!
Jag tror det är precis likadant med fotbollslag!
En del hittar aldrig någon favorit...
Under skrivandet av denna livserfarenhet blev jag plötsligt tveksam: Hur stavar man till ÖVERRUMPLA?
Jag slog på Google - det fanns lika många sidor med text med överumpla som överrumla - men SAOL säger överrumpla.
Ordet rumpla finns dock ej, men umpla verkar ju ännu fånigare...
Kärlek och fotboll? Ja, varför inte. Jag ställde samma fråga en gång, dock inte till min mamma. Jag var utbytesstudent i USA och vi höll på att flytta. Min värdmamma och -syster körde en bil, min "moster" och jag en annan. Jag tyckte väldigt mycket om Linda och vi hann prata en del under dagen. Och hon sade precis samma sak. "You'll know him when you meet him."
hmmm, krusbär dem gillar jag. Hade vi roligt eller var det en annan Magnus?
Skicka en kommentar
<< Home