Om arv och miljö

Ohhh. Inlägget den nionde maj var tydligen mer kontroversiellt än jag trodde. Som jag brukar flyttar jag upp diskussionen för att den inte ska begravas i en kommentardel folk har slutat kolla.

Olle drog paralleller till djurvärlden, och du har säkert rätt, Olle, biolog som du är. Men jag vill trots allt hävda att det finns en skillnad mellan människor och andra arter. Vi har ett kulturliv som inte är många andra djurarter förunnat - och det är inte lätt att säga vad som är arv och vad som är miljö.

Dessutom är det så att vad som kategoriseras som manligt respektive kvinnligt varierar i tid och rum. Detta talar för att det är något inlärt, inte något statiskt som är medfött och ofrånkomligt.

Sen är det också så - som jag redan har skrivit tidigare - att ingen forskare är objektiv. H*n har en tendens att tolka det h*n ser utifrån sina egna erfarenheter och referensramar. Detta är inget nytt, inget kontroversiellt, utan har konstaterats i antropologin, sociologin och biologin, med flera discipliner.

Jag säger inte att det *är* på det ena eller andra viset, men jag hävdar bestämt att vi inte kan veta. Vi kan inte separera nature och nurture och bevisa något empiriskt. Vi kan inte ställa oss utanför oss själva och se objektivt på vår omvärld.

Och egentligen tycker jag inte att det spelar någon större roll. Låt alla människor mötas som individer istället för att filtreras genom en konstgjord könsdikotomi som egentligen inte gör något mer än begränsar oss.

P.S. Sentenser - du frågade mig om ett datum. Här är en ledtråd!