Ibland är det det obetydligaste som har mest att säga

Den 25 april pratade Joanna om något spännande. Hon plockade fram kvittot på vad hon handlat inför en storhelg på landet och jämförde med vad hon trodde hade funnits på kvittot samma helg tidigare år. Nu har Joanna en väldig poäng av att jämföra, men jag tror att det hade varit intressant lite för oss allihop. Tänk att spara kvitton från en specifik dag på året, varje år. Vilken skatt för folklivsforskare och historiker. Så lätt att jämföra mjölkpriser, så kul att se hur en persons livssituation förändras, så intressant att veta vad som var vardag för folk. Det är nästan så jag har har lust att börja själv, men jag vet ju med mig att jag kommer att tappa bort dem. Eller så får jag ett städryck om tio år och tänker "vad sjutton ska jag med det här till?" och slänga alltihop...

Annars är det kul att sätta på sig en jacka man inte haft på länge och börja gräva i fickorna. Bland tuggummipapper och gamla Läkerolaskar hittar man alltid någonting kul. Pengar om man har tur. Annars kvitton, anteckningslappar, bussbiljetter. Kvitto på mjölk och morötter från Ica i Mörsil. Kvitto på pizzan vi åt i Genua när vi hade varit på akvariet under vår bröllopsresa. Métrobiljetter från Paris - ett stående inslag i alla mina fickor. Så mycket vårt skräp säger om oss som människor...