Att känna sig hemma i sig själv
Jag var på prästvigning igår. Jag som inte är kyrklig av mig, och som aldrig gråter på bröllop (inte för att jag har varit på så många) blev lite lätt blank i ögonen. Det var så fint! Och vilken fantastisk biskop vi har! Människor som är inne i det här måste finna enorm tröst och trygghet i ritualerna. Hur man tror, och vad man tror är kanske inte det viktigaste. Tillhörigheten finns i traditionerna, i riterna. Att kunna sjunga med, att veta vad som händer och varför. Jag är inte kristen, och kommer aldrig att bli det heller, men visst kan jag känna en längtan efter ceremonier, efter ritualer, efter samhörighet, tradition och känslan av att vara en del av någonting större.
Efteråt var det fest. Maten var god, släktingarna trevliga och den nyvigda prästen strålade av lycka. Och så stilig hon var i kaftan. Det måste vara så härligt att veta att man har hittat rätt. För att inte tala om hur härligt det måste vara med en stor släkt som ser det som självklart att vara med och fira.
Angående bygget: Jo, Salt, det stannade av fullständigt när du beordrade mig till tangentbordet. Men eftersom jag följer order så bra så återgick vi. :-) Vi håller på att skyffla sanden rätt och rakt och i lagom höjd, samt trycka till den. Bild på vårt lite oortodoxa sätt att padda kommer imorgon eller nåt. Isoleringen ska på i veckan är det tänkt, så vi kan gjuta till helgen.
Den Blyga: Tack för tipsen. Jag älskar syrener, så det är inte tal om att strunta i dem. Dessutom utgör de ett bra skydd mot grannen. :-) Men det kommer andra saker också. I fjol planterade vi ett körsbärsträd och ett äppleträd, i år ännu ett körsbärsträd och en ny rhododendron. Trädgården är lite lågprioriterad just nu eftersom vi koncentrerar oss på huset.
Elisabet: Nej, det är inte en lagotto romagnolo, men de är sååå fina. Min lille terrorist är blandras. Hans mamma är en grå dvärgpudel och hans pappa är en cavalier king charles spaniel med blenheimteckning. Nu är han nyfriserad och kortklippt, fast med lite extra päls kvar på tassarna. Lite skägg har han fått behålla också.
Efteråt var det fest. Maten var god, släktingarna trevliga och den nyvigda prästen strålade av lycka. Och så stilig hon var i kaftan. Det måste vara så härligt att veta att man har hittat rätt. För att inte tala om hur härligt det måste vara med en stor släkt som ser det som självklart att vara med och fira.
Angående bygget: Jo, Salt, det stannade av fullständigt när du beordrade mig till tangentbordet. Men eftersom jag följer order så bra så återgick vi. :-) Vi håller på att skyffla sanden rätt och rakt och i lagom höjd, samt trycka till den. Bild på vårt lite oortodoxa sätt att padda kommer imorgon eller nåt. Isoleringen ska på i veckan är det tänkt, så vi kan gjuta till helgen.
Den Blyga: Tack för tipsen. Jag älskar syrener, så det är inte tal om att strunta i dem. Dessutom utgör de ett bra skydd mot grannen. :-) Men det kommer andra saker också. I fjol planterade vi ett körsbärsträd och ett äppleträd, i år ännu ett körsbärsträd och en ny rhododendron. Trädgården är lite lågprioriterad just nu eftersom vi koncentrerar oss på huset.
Elisabet: Nej, det är inte en lagotto romagnolo, men de är sååå fina. Min lille terrorist är blandras. Hans mamma är en grå dvärgpudel och hans pappa är en cavalier king charles spaniel med blenheimteckning. Nu är han nyfriserad och kortklippt, fast med lite extra päls kvar på tassarna. Lite skägg har han fått behålla också.
3Debattinlägg:
Du busar på mej! ;)
Frresten har du dubbelpostat, fast den andra var bara halv. (Halv dubbel?)
Nu måste jag göra mej i ordning för bussresa till andra sidan stan, men jag återkommer och kommenterar mera!
Men hallå där! Vi vill veta:
1. Vad blev det för present?
2. Vad hade du på dig?
Eftersom båda dessa frågor har varit på tapeten både här och annorstädes.
Kolla vilken wv jag fick hos Lotten! Såg ut som om du hade varit framme ...
Skicka en kommentar
<< Home