22 juni 2006

Diskbänksrealism och såpopera

På sistone har jag funderat mycket över städning. Och sluta inte läsa nu! Jag vet att det är ett trist ämne - men ack så intressant. Det blir mer och mer tydligt för mig hur olika man kan se på det hela. Vad som ska göras, hur det ska göras, hur ofta det ska göras... Dessutom är det så olika hur man tycker att det ska se ut när det är färdigt. Vad är rent? Vad är viktigt? Och varför kan man inte tycka likadant?! Hur ska det se ut hemma för att man ska trivas? Räcker det att det inte finns någon smutsig disk som dräller och att toan är ren? Eller ska det inte finnas några saker någonstans? Räcker det att dammsuga eller ska man våttorka två gånger i veckan också? Är det okej att böckerna lutar i hyllan? Att det ligger en hög serietidningar i köket?

Och var gör man av alla grejor? Rabattkuponger till Ica. Böckerna man håller på att läsa. Korsordet man håller på att lösa. Papper från banken om att räntan har gått upp. Kallelse till bilbesiktningen. En karta över Stockholm. (Nja, det där sista är enkelt, eftersom jag är kartfetischist och har en hel back med kartor och kartböcker). Jag är så trött på att aldrig känna mig nöjd. På att bråka om det. På att inte trivas hemma.

När nu ändå ämnet är på tapeten (usch vilket uttryck egentligen) - varför ska det vara så svårt att hitta tvättmedel!?!? Jag har inte så höga krav. Det ska tvätta rent. Det ska lukta gott (eller inte alls). Det ska vara miljövänligt. Allergivänligt. Reklamen för det får inte vara larvig eller sexistisk. Och det ska gå att köpa på vanliga Ica. Helst ska det heta något på svenska, för jag är så in i bomben trött på "color" och "sparkling" och allt vad det heter. Men jag insåg för flera år sedan att om jag skulle bojkotta all reklamengelska och produktengelska så skulle jag aldrig kunna borsta tänderna eller tvätta håret igen.

15Debattinlägg:

Blogger Source tycker...

Mitt liv i ett nötskal. Det är ett trist ok att bära genom livet att man ständigt lever med en massa saker som man "skulle göra". Jag borde verkligen...........men när jag kommer hem från jobbet är det inte den spänstiga och initiativrika dammsugaren som anlänt. Det är den trötta, småförbannade (på något meningslöst trivialt) lilla människan som bara skulle vilja sitta ner, dricka en kopp te. Läsa hundra tidningar som inte blivit lästa och klippta. Men där ligger posten, där ligger 75 barnsskor (alltid udda antal) av villka man lärt sig känna igen några och noterar en del nyheter. Lite ren tvätt, lite smutsig tvätt här och där. Jag borde gå och handla lite mat och inte koka pasta idag igen.

Måste det vara så skuldfyllt att leva ett alldeles vanligt liv? Vore så oändligt underbart att bara kunna sätta sig ner och inte fyllas av denna oändliga kravlista. Det blir ju inte mer städat för att jag känner mig som en lat, onödig skit.

Om du kommer på en lösning kommer jag att sno den på momangen.

22 juni, 2006 12:49  
Anonymous Anonym tycker...

Kolla in http://www.aftonbladet.se/vss/kultur/story/0,2789,845913,00.html om namn!

22 juni, 2006 18:27  
Anonymous Anonym tycker...

Länken

22 juni, 2006 18:28  
Anonymous Anonym tycker...

Bland det bästa med att vara singel är just att slippa anpassa sig, slippa kompromissa, debattera, argumentera och reta sig på tusentals små helt onödiga detaljer.

Chocken det innebär när man först ser sig käraste diska ur plastpåsar och hänga dem på tork, eller att få en smäll på handen för att man rullat ihop strumporna fel.
;)

22 juni, 2006 18:32  
Blogger Source tycker...

Salt: Det är lite sent att konvertera när man har tonårsbarn. Man blir inte mer singel än så. Fördelen med att ta hand om stora barn som försöker glida igenom livet utan att rulla en strumpa är att man får vara i fred med rullandet. Urtorkning av plastpåsar var en ny pryl i mitt liv. Självupplevt?

22 juni, 2006 19:01  
Blogger aequinoxia tycker...

Diska ur plastpåsar har jag aldrig sett någon göra. Däremot är jag skyldig till att tvätta och återanvända Wettextrasor.

Och jo, ibland blir det faktiskt mer städat för att jag känner mig som en lat, onödig skit. Jag är bara så trött på att det alltid måste städas. Det känns som om det är rent i tre sekunder ungefär.

Visst är det en fördel med att vara singel. Nu är det ju så mycket annat som väger upp detta, och jag kan inte säga att jag längtar efter eget boende särskilt ofta. Men när det händer så handlar det ofta om att slippa just smågnabbandet.

Tack för länken, Salt. Jag gillar henne!

22 juni, 2006 22:01  
Blogger Elisabet. tycker...

Jag tror helt ärligt inte att jag har förändrat mitt städande det minsta sedan jag blev singel.
Här är nog rent, men rörigt.
På mitt stora slagbord finns likosm hela mitt liv.
Böcker, cd-skivor, pennor, penslar, kameran, batterier, ett läppstift, värmeljus; allt som jag tycker är viktigt.
Här finns endast en garderob och det innebär att det kan aldrig bli så där minimalistiskt som det ska vara i alla tidningar.
Kläderna ryms helt enkelt inte i garderoben .. några får ligga framme och det bekymrar mig föga.

Precis som du tycker jag att det är urfånigt med alla engelska namn på allting; rakblad och hyvlar är nästan värst .., det låter som namn på racerbilar och jag kan sätta tusen kronor på att det är män som har namngivit dem.

Apropå städning: ofta går sånt där dille i varannan-generation.
Mina döttrar är under av ordning, men min syster, som är pedanten personifierad, har en dotter som ..., ja, jag säger inget mera.

Men pedant är hon inte.

22 juni, 2006 22:10  
Blogger aequinoxia tycker...

Åh Elisabet! Sån är jag med. Mitt skrivbord fylls lätt och enkelt och snabbt av temuggar och pennor och korsord och lexikon och telefoner och anteckningspapper och cdskivor och annat smått och gott. Jag gör gärna högar med. En hög för olästa tidningar, en för lästa tidningar, en för tidningar som ska sparas, en för viktiga papper, en för saker som ska åtgärdas, och så vidare i all oändlighet. Detta retar livet ur min kära. Hon kan å andra sidan strö smutsiga kläder omkring sig vilket irriterar mig något sanslöst. Sen svär jag över mig själv när jag går och plockar upp hennes strumpor.

Men visst är det skönt att ha allting till hands där man behöver det.

22 juni, 2006 22:21  
Blogger bästisgrannen tycker...

Läs "How Clean Is Your House" av Kin Woodburn och Aggie macKenzie.

Jag fick en städnojja - sen gick den över.

Där får man lära sig vad man ska göra varje dag, varje vecka, varje månad + vår- och höststädning:)

Bra tips om man gillar städning:)

23 juni, 2006 00:27  
Blogger bästisgrannen tycker...

Kim skulle jag skriva, men nu är jag så trött så att jag stavar fel.

23 juni, 2006 00:30  
Blogger Elisabet. tycker...

Helsingborgaren kunde få frispel när jag strödde kläder omkring mig.
Han, som är vänsterhänt, lade alltid hårborsten på vänster sida om handfatet, jag gjorde tvärtom.
Om jag alls kom ihåg att lägga den där.
Den kunde lika gärna vara i köket.
Eller i sängkammaren.
Såna bagateller bryr jag mig inte i.

Å andra sidan får jag leta himla länge.
Min svärmor sa .. "Elisabet skulle spara ett par år av sitt liv, - i tid - om hon lärde sig att lägga var sak på sin plats.
Det är säkert sant.
Å andra sidan .. igen .., så hittar jag så mycket annat spännande under tiden jag letar .-)

23 juni, 2006 17:32  
Blogger Cecilia N tycker...

Jag skulle vilja att det kom hem en gratis men bra konsult till oss och tog högarna som nog blir en meter tillsammans med "viktiga papper" och sorterade dem.

Hur länge ska man ha kvar ett Sånt kvitto, och ett Sånt? Och deklarationer och årsbesked och lönebesked och kontoutdrag och telefonräkningar och you name it.

Det skulle kanske inte synas i den allmäna röran att bortåt en meter onödiga papper skulle försvinna, men jag skulle känna det.

Och sen skulle nån få komma och sortera nåt annat...

Just det där sorterandet gör mig G-A-L-E-N så jag bara stönar och tittar bort och stoppar undan.

Foton är inte insatta i album på mer än tio år. Alltså finns det ett större antal "fotokuvert", såna man får bilderna i som staplade på varandra bildar någon sorts korthus.

Antagligen skulle jag/vi klara mig/oss med en bråkdel av alla saker och böcker och urvuxna kläder som vi har här hemma. Och antagligen skulle det gå som en dans att städa om man inte behövde kryssa mellan allt det där varje gång. *önskar*

Och då skulle alla saker hamna på sin egen plats... *önskar en gång till*

Tror det är läge att ryta lite till familjen. En kan inte gå och må dåligt för att ingen städar. Om alla städar blir det resultat. Jag vet. Det är beprövat nån gång om året. Fast nu var det ett väääldigt lååååångt år sen sist...

23 juni, 2006 20:03  
Anonymous Anonym tycker...

Hoppla, här diskuteras det vilt!

Nej, jag har själv inte upplevt detta med urdiskade plastpåsar eller felrullade strumpor. Bar hört horrorhistorier.

Liksom bråk om hur man behandlar matkassar när man tömt matvarorna...

Själv retar jag mej på sånt som att hyvla osten fel och gräva en grop i smörbyttan! :)

23 juni, 2006 21:03  
Blogger den blyga tycker...

Life has it´s compensations!:

När man blir gammal,böjd och grå - rynkig, får värk och sover sämre får man åtminstone TID.
Jobbet det bara sinkar för att citera vår svåger (som är smålänning och arbetsnarkoman)
Som pensionär får man i varje fall tid att börja sortera sina foton, och då VÄLSIGNAR man sin tidsnöd tidigare - nu kan man ju, allteftersom man hittar, bara SCANNA in och sortera senare
HÄPP

24 juni, 2006 15:33  
Blogger Source tycker...

Vaknade väldigt tidigt och gick ut med hundarna. Fick lite städdille efter helgen och särskilt av att hundarna springer ut och in i huset. Hade hittat en såpa med lite vitt pigment. Handskurade mina obehandlade trägolv på bottenvåningen. Aj min rygg, men oj vad underbart det luktar.....och var kom allt det där ifrån som jag hällde ut med såpvattnet. En liten belöning när man fysiskt kastar bort skiten och ser den. Och så förstås doften. Kanske ska ta övervåningen också

26 juni, 2006 08:51  

Skicka en kommentar

<< Home