Även som vuxen får man ha roligt

Vi steg upp ganska tidigt på morgonen, men ändå kom vi inte i väg förrän vid halv nio. Lite proviantering på vägen, och full rulle norrut. Självklart måste man stanna och kissa, och köpa dricka och äta längs vägen, så vi var inte i Norrköping förrän efter ett. Kolmården, here we come. Vi började direkt med delfinshowen. Delfiner är alltid roliga och intressanta, och dessa var inga undantag. När vi kom ut ösregnade det, och vi köpte varsin turistregnponcho i affären och styrde kosan mot Brådjupet och pingvinerna.

Där var det säluppvisning, och det imponerade mer än delfinerna. Sjöbjörnen Tinny rullade, snurrade, dansade och applåderade. Och apporterade.

Vi hann med både tigrar och linabana innan klockan blev sex och det var samling vid kiosken utanför. 34 personer totalt var vi som skulle tillbringa natten i safariparken. Kära hustrun och jag var de enda som kom utan barn. Vi körde i karavan in i parken, och gick tillsammans till lägerplatsen. Ordentligt plank och förstärkt dörr åt ett håll, enbart ett litet trästaket åt det andra. Vi blev tilldelade varsitt tält, komplett med tältsängar, element och lampor, och samlades i mässtältet för fika. Vi drack te, läsk och kaffe på vår sida staketet, och på den andra sidan fick hjortar, strutsar och antiloper kvällsmat. Barnen fick mata strutsarna ur handen, och skrek av glädje (och lite smärta).

Sedan var det dags för utflykt. Vi fick titta in i "stallet" och hälsa på olika sorters savanndjur. Dessutom fick vi se girafferna, men dem fick man inte klappa. Efter det gick vi ut till vad som visade sig vara en av vistelsens höjdpunkter: vargarna. Vi fick inte gå in till dem, men väl observera dem, och klappa genom staketet. Det var så roligt!

Middagen bestod av grillning inne på lägerplatsen. Hamburgarna var inte Qnoxavänliga, men lyckligtvis fanns det urgoda vegoburgare. Lite läsk, lite öl och alla var lyckliga och glada.

En promenad till hanns med innan läggdags. Denna gång rakt in i lejonkulan. Vi fick gå genom en tunnel och kom upp i en bur inne i lejonens inhägnad. Det var väldigt noga med att vi höll en meters marginal till staketet, eftersom lejonungarna kunde få in hela frambenet. Där stod vi och titta på medan de åt. Vilken upplevelse! Det är läskigt att något så farligt kan vara så vackert, och se så mjukt och gosigt ut. Och så sympatiskt att det var vi som stod i bur för en gångs skull.

När vi kom tillbaka till lägerplatsen dröjde det inte länge innan alla barnen hade somnat. Vi var några vuxna som satt kvar och pratade runt lägerelden alldeles för länge. Men sist i säng och först upp, det var vi det. Klockan åtta noll noll serverades djuren frukost, och det ville vi förstås vara med om.

Efter vår egen frukost och morgontoalett var det dags för safariparken på riktigt. Vi körde slingan genom; fick se hjortar och lejon, vargar och älgar, och faktiskt en nyfödd liten gnubebis. Samt den amorösa zebran Kaj, som vi hade stiftat bekantskap med på avstånd under frukosten.

Därefter hade vi hela dagen i safariparken. Mera tigrar, mera pingviner, men vårt första mål var vargungarna. Sju stycken, i tre olika kullar, bodde tillsammans, och visades upp ihop med sin skötare medan vi fick information om vargar i allmänhet, och dessa i synnerhet.

Kolmården var en höjdare. Våra mammor skrattar åt oss när vi berättar, och frågar hur gamla vi är, egentligen. "Trettio", svarar vi då stolt och glatt, och fortsätter att vara barnsligt lyckliga över vår Kolmårdenvistelse.

Nästa gång vill jag boka en närkontakt med vargarna. Monica har berättat mer om det.

---------

Angående allmänbildningsprovet: Jobbet jag sökte och fick var som bussreseledare. Chefen berättade senare att inte nog med att jag hade det bästa resultatet sedan testet infördes, jag var dessutom den enda i hela gruppen som visste vad "jobspost" var för något. Precis som du, Ingela, har jag huvudet fullt av värdelöst vetande, men jag brukar kalla det för TP-kunskap. Jag vet väldigt lite om väldigt mycket.