Är det smittsamt, tro?

I måndags var vi på apoteket. Det har ingen som helst relevans, men jag tänkte att ni kanske ville veta. När vi kom hem var det märkligt tyst i vardagsrummet slash mitt kontor. Lampan var släckt, och datorn död. "Det är väl en propp", sa kära hustrun, och gick för att byta den. Pang. Oj då. Vi drog ur alla sladdar i hela rummet, och bytte proppen igen. Ordentligt och metodiskt satte vi alla kontakter igen, en efter en. Lampan. Andra lampan. Skrivaren. Datorn. "Pang!", sa det i proppen. "Pang!", sa det i datorn. Det slog gnistor, och en oangenäm odör av smält plast spred sig i rummet. Katastrof! Panik!

I tisdags var vi och lämnade in datorn. Kortslutning i nätverksaggregatet. Tre veckors reparation. Ja, just det.

I onsdags letade jag rätt på en gammal laptop, kopplade in den, laddade ner program, laddade ner filer, och slet mitt hår.

I torsdags hade jag dödslinje klockan 0800. Det var snärjigt.