I Selarp blommar vallmofälten

Jag har varit så borta på sistone. Filtret mellan mig och världen är just nu i frostat, dubbelisolerat glas, och det tar så mycket energi att försöka tränga igenom det. Jag hör sämre, jag ser sämre, jag har en längre reaktionstid. Rösterna inne i huvudet är starkare är rösterna utanför, och mina parallella liv och parallella verkligheter är viktigare än på länge.

En enda individ kan tränga igenom utan att anstränga sig. Vid ett enda tillfälle kan jag verkligen leva i presens indikativ. Vad skulle jag göra utan min älskade hund? Människor i all ära, men han är min jordkontakt.

Vi älskar båda två kursen vi går nu. Freestyle är roligt och läraren är bra. Han är så duktig, lilla råttan. På mindre än tio minuter klickade jag fram en bugning. Operant inlärning passar oss bra. Vi har tränat mycket på att backa på sistone, både i frontposition och vid sidan, och nu vill han helst inte göra annat än backa. Det har gjort att han har två bugningar. En på stället, och en version där han backar, bugar, backar och bugar. Hur sött som helst!