07 februari 2006

Nutid, dåtid och framtid

Så bra, Emi! Det gläder mig att du kan acceptera mitt val. :-)

Igår satt vi framför brasan nästan hela familjen. (Var katten var är jag inte säker på, men förmodligen var han ute på äventyr i skogen.) Min kära och jag låg i soffan med varsin bok. Stora hunden snarkade i ena fåtöljen. Valpen låg utslagen på en liten bit madrass precis framför elden och snusade. Utanför snöade det. Där, i det ögonblicket, var mitt liv perfekt.

Idag är det inte fullt lika perfekt. Jag ska på möte och bli idiotförklarad. Min kära slavar iväg på jobbet utan uppskattning. Stora hunden surar. Valpen vägrar tuggben och föredrar badrumsmattan eller mina strumpor. De jag har på mig. Men ändå. Visst finns det saker jag vill ändra på i mitt liv. Ett jobb hade ju inte varit fel. Snart är mitt företag igång, och jag raggar kunder för fullt, så förhoppningsvis löser det sig. En bebis hade varit roligt, men det löser sig förhoppningsvis när jag börjar tjäna lite pengar. Författandet kunde gå bättre, men det är mitt eget fel eftersom jag inte jobbar på det tillräckligt mycket utan bloggar istället. Och läser andras bloggar. :-) Annars har jag det så bra. Pratade med en kompis häromdagen som påminde mig om en bakfull nyårsdag i Paris för sex år sedan. Vi var tre stycken som satt och diskuterade våra liv. Jag var singel och övertygad om att jag aldrig skulle hitta någon som stod ut med mig och som jag stod ut med. Ena polaren hade ganska nyligen lämnat ett långt förhållande och var glad och obotlig singel. Andra polaren var sambo och hade ett dåligt förhållande som bara pågick av gammal vana. Nu sitter vi här. Gifta. Stadgade. Jag och polare två har hund. Polare ett har kastat p-pillren. Inte kunde vi ha anat detta när vi satt och drack kaffe den där gången. Att det där som var den lyckligaste tiden i vårt liv inte skulle gå att jämföra med vad som komma skulle. Ska det fortsätta såhär? Att man tror att man är lycklig, att man har det bäst i världen, bara för att inse att det kan bli *ännu* bättre. Eller är det önsketänkande?

1Debattinlägg:

Blogger den blyga tycker...

Var ålder har sina behag
Livet är ändligt
Om man sträcker ut EN period - t.ex ungdomen,
INKRÄKTAR det på möjligheterna att njuta den yngre medelålderns tjusning i fulla drag etc

Det har blivit svårare att leva i så måtto, att tiden INTE räcker till för ALLT som är möjligt.

Framför allt måste man VARA NÖJD, och gå vidare in i nästa fas utan saknad.
"Igår satt vi framför brasan nästan hela familjen. (Var katten var är jag inte säker på, men förmodligen var han ute på äventyr i skogen.) Min kära och jag låg i soffan med varsin bok. Stora hunden snarkade i ena fåtöljen. Valpen låg utslagen på en liten bit madrass precis framför elden och snusade. Utanför snöade det. Där, i det ögonblicket, var mitt liv perfekt"

Weile doch du bist so schön
( Goethe: Faust)
Livet kan inte alltid vara bliss, det gäller att samla på "memorable moments"

07 februari, 2006 19:13  

Skicka en kommentar

<< Home