Jag läste Aniaras serie om magiska platser (jag vet inte hur man infogar länkar, men hon finns i blogglistan till höger - Andra Aniara - och serien pågick mellan 22 och 26 januari) och funderade över vilka mina magiska platser är. Sen kan jag ju inte hålla en tanke så himla länge utan kom på villovägar. Så de magiska platserna får vänta ett tag. Istället började jag fundera över den där gången för ett antal år sedan när jag fortfarande gick på gymnasiet och började en ny kurs. Om jag inte minns fel var det två lärare som höll i den - en som undervisade i geografi/samhällskunskap/historia och en som undervisade i religion/psykologi. Vår allra första uppgift var att rita en bild av vad som är hemma. De flesta ritade en karta över några gator i ett bostadskvarter. Hemma verkade sträcka sig över kanske tre gator i vardera riktning. En av mina bästa kompisar ritade en översiktskarta över sitt hemland. Hemma var mer än ett kvarter, och det var inte Sverige. Jag var den enda som inte ritade någonting. Ju mer jag funderade över uppgiften, desto mer insåg jag att jag inte hade någonting som kändes hemma. Insikten var inte den lättaste och det var med nöd och näppe jag klarade mig genom lektionen. Sedan funderade jag förstås om jag hade klarat av det idag, och svaret var ett självklart ja. Jag har ett hem idag, och det handlar inte om gator. Hemma för mig är min familj, och det är dem jag hade ritat av.Dessutom har jag sedan dess haft en upplevelse av att höra hemma och passa in som verkligen har med gator att göra och inte så mycket med människor. Jag är långt ifrån den enda som har upplevt det, men första gången jag satte min fot i Paris var det en sådan lättnad. Som om jag hade gått och längtat efter något jag inte kunde definiera och knappt visste att jag saknade, men när det föll på plats var det en sådan fantastisk känsla. Aniara nämner Place de Vosges, som verkligen är en magisk plats för mig, men det finns fler. Square du Vert Galant. Square Saint-Croix de la Bretonnerie. Rue des rosiers. Jardin du Luxembourg. Metrostationen Varenne. Det finns många fler. Även om jag inte är hemma i hela Paris så känns Paris som helhet som hemma. Förutom tiden jag bodde där har jag varit i Paris mellan 25 och 30 gånger. Och längtar ständigt tillbaka...
3Debattinlägg:
" En protestaktion för att vi inte fick läsa Selma Lagerlöf, eller ens om henne."
Jag skriver den här kommentaren i Din blogg eftersom den rör just Dina kommentarer till Lottens hemlisbloggare!
Apropos människan och verket:
Jag var tydligen lyckligare lottad än Du i gymnasiet. Min lärare i svenska doktorerade, sedan han gått i pension (hade 5 barn på en lektorslön), på Selma Lagerlöf.
När han var tjänstledig en termin fick vi en vikarie som höll på att doktorera på Carl Jonas Love Almquist.
Putte, som vi kallade den ordinarie läraren, blev förfärad när han kom tillbaka och upptäckte att vi BARA sysslat med CJLA hela terminen.
Men han berättade, innan vi raskt marscherade vidare i litteraturhistorien (på den tiden var det ju muntliga förhör med censorer inför studentexamen, så det var en skam för lärarna om eleverna var alltför okunniga på vissa avsnitt) :
CJLA schappade ju till Amerika därför att han stod inför åtal för förfalskning eventuellt giftmord.
Johan Ludvig Runeberg lär ha haft hans porträtt på väggen - vände det inåt när ovanstående nyhet nådde Borgå.
Men efter en tid vände han det tillbaka igen, sägandes:
"När vår Herre spelar en vacker melodi bryr han sig inte om att han använder ett sprucket instrument."
Apropos Paris - För mig är också Place de Vosges ett smultrunställe!
Har Du läst SLAS´bok från sin tid i Paris?
"Efter oss syndafloden
I varje generation har unga människor med konstnärliga och litterära ambitioner sökt sig till Paris. De flesta har glömt ambitionerna och förälskat sig i staden och i varann. Nu är det femtiotal och Frankrike har just förlorat kriget i Indokina och bytt det kriget mot ett annat, det som kallas Algerietkriget. Det tror jag är bakgrunden till att vi utländska ungdomar kunde isolera oss så pass mycket som vi gjorde från Paris vardag och förälska oss i ett Paris som egentligen inte fanns, men vi fanns ju och ingen och inget kunde hindra oss från att förälska oss i varann och i oss själva. Med kriget som bakgrund hade vi bråttom, för förr eller senare skulle någon stormakt ta till atombomben av den enkla anledningen att man lovat varann att inte ta till den. Förälskelse kunde övergå i kärlek och några av oss trodde att man kunde svika kärleken. Det kan man inte. Stig Claesson
-Vad är det för en dag i dag?
I min blogg för den 29 januari får Du svaret - som väl har aktualitet för Dig!?
Mitt intresse för den kinesiska zodiaken är ett resultat av att flera barnbarn i 10-14-årsåldern är roade av detta.
Jag har via Google hittat en adress www.euroasiasoftware.com där man får en lightversion.
Om individer födda i Ormens år står bl.a. detta:
"Ormar är romantiska och charmerande. De är djupsinniga och alltid lite mystiska. De är graciösa och talar lent. De älskar en bra bok och beundrar konst mycket. De har en förkärlek för allt det fina i livet.
(det här verkar ju stämma!? - åtminstone med Din internetperson...)
"Ormar litar helt på sig själva och har sällan fel. "
(tja, kanske inte...)
"Bakom denna sofistikerade front, är ormen ofta vidskeplig." ???
Läs mera på ovanstående adress - ganska roande;
Skicka en kommentar
<< Home