Lögner
Och så har jag ljugit igen... Varför har jag så svårt för att stå för vem jag är och vad jag vill. Och varför ska jag behöva ta så jävla mycket skit? Ingenting jag gör duger. Jag har inget jobb, ingen man, inga barn och jag tjänar inga pengar. Min utbildning är inte värd någonting i deras ögon - tvärtom är det ett handikapp. Och om jag nu envisas med att utbilda mig kan jag väl åtminstone tjäna lite pengar. Det finns inte deras begreppsvärld att utbilda sig för att man tycker det är kul, och sen jobba med någonting som är roligt även om det bara ger en ingångslön på 17000 kr i månaden. Då är det bättre att ha ett RIKTIGT jobb som man bara står ut med för ungefär samma lön. Jag blir så trött!!!
aequinoxia funderade över detta när klockan var ca 13:52
4Debattinlägg:
Åh, men du är en hejare på kalenderbiteri i alla fall. Det har varit så roligt att följa dina begåvade gissningar. Utbildning har man alltid nytta av. Men man ska inte inbilla sig att man får jobb inom det man utbildat sig för. Det fick inte jag och idag är jag innerligen glad för det. Lycklig men fattig!
Vi ses på uppföljarkalandern!
God jul!
Det där med utbildning kan man verkligen undra över.
Man "måste" ha den för att kvala till jobb, fast sen är den väl ofta inte nått värd förrän du jobbat ett tag inom området och fått "erarenhet".
Fast nått jobb får du inte förrän du har erfarenhet och så . .
Själv utbildade jag mig (mer målmedvetet)ganska sent, hade tur fick jobb.
Fast 15 år senare gick jobbet åt skogen och nu är jag för gammal och oattraktiv för att få jobb inom mitt område.
Så det är tillbaks på ruta ett.
Så jag började utbilda mig igen.
Vilket, ärligt talat, mest är ett spel för gallerierna.
Vete fan.
Har man väl vant sig vid en stadig och hyfsad inkomst (och dragit på sig en massa utgifter) så är dt också lite svårt att återgå till att "ta det som det kommer".
Tror jag skall gå och köpa mig en Trisslott.
=)
Ooops! vet inte hur jag hamnade på den här bloggen, men nu har jag varit här en god stund... Det var kanske det där med att "utbilda sig för att man tycker det är kul" som jag fastnade för. Jag gjorde det i en herrans massa år, och det var många som inte fattade vad jag höll på med. Sen blev jag inte ens klar med studierna - men trots det ångrar jag inte ett enda av mina studieår.
Ohhh - kalenderbiteriet var sååå roligt! Om gissningarna var så begåvade, vet jag inte - oftast var de i alla fall fel. :-)
För mig har utbildningen ett värde i sig - om jag får jobb är det självklart ett stort plus, men jag kan inte och kommer inte att ångra det jag har lärt mig. Det är bara så sugigt att få en massa skit för det. Min mormor är lite imponerad av högskoleutbildningar, men de ska vara korta och yrkesinriktade. Som lärare till exempel. Det är konkret och bra.
Och grumpyoldbitch - kul att du stannade. :-)
Skicka en kommentar
<< Home