Romantik?

Jag fastnade framför ett teveprogram för ett tag sedan. Jag har ingen aning om vad det hette, men det måste ha varit på fyran. För ett tag sedan, som sagt, och jag har inte kunnat släppa det. Ett antal, fem kanske, män skulle tävla om vem som var den värsta maken. De hade blivit nominerade av fruar och sambor. Tävlingen bestod av ett antal delmoment. Det var nog en serie av något slag, för jag såg två avsnitt. I det första skulle killarna gå typ en hinderbana. De kom in i huset och skulle fixa ett handfatsstopp, ta ut bullar ur ugnen, köra igång en tvättmaskin och stryka en duk (kan ha varit något mer, och duken kanske inte var med denna gången, men ändå), samtidigt som brandvarnaren tjuter och en bebisdocka börjar gasta. Detta är väl okej, en något överdriven men ändå trolig hemsituation. Killarna jobbar på, och tjejerna + en manlig partner sitter och tittar på och skrattar. En eller två av killarna verkar aldrig ha hållit i en bebis förr, och flera har problem med att få allt gjort. Hur många av tjejerna hade fixat allt? Jag hade definitivt inte gjort det, och tror inte att de hade heller. Jag hade stängt av brandvarnaren, eftersom den förmodligen fick "bebisen" att börja gråta, tagit ut bullarna, och sen plockat upp bebisen. När den lugnat sig, om den lugnar sig kan man tvätta med den på armen, och om den sen lugnar sig så mycket att man kan lägga ner den kan man stryka och börja rota i rör. Men för sjutton!

Andra dagen var värre, och det är egentligen detta jag inte kan komma över. Killarna skulle fixa en romantisk middag/kväll. De skulle laga mat, och köpa presenter. Vem som hade sagt att det är detta som är romantik vet jag inte. Den stackars bögen kunde inte laga mat för fem öre, och var portförbjuden i köket hemma. Ändå skulle han stå där. Suck. Det är väl inte romantiskt att laga mat om det blir oätligt! Köp färdigmat istället! Något som maken hade uppskattat. Sen skulle de duka fint (var det kanske här duken kom in istället?) och komma med en present. De jobbade på, och det var rätt uppenbart att de flesta inte hade en aning om vad *de* tyckte var romantiskt, utan de följde bara ett manus, på något vis. Och jag undrar vem som har skrivit det här manuset. För det var överlag tjejerna som ville "ha mer romantik" i sina liv, killarna verkade strunta i det, och inte förstå vad de menade. Och tjejerna kunde egentligen inte förklara. Eller ville inte, för att "om jag måste be om det är det inte romantiskt längre". Varför är blommor och hemlagad mat romantiskt? Levande ljus istället för lysrör köper jag rakt av - alla är snyggare by candlelight och man ser inte dammet i hörnet och fläcken på duken. En av killarna var jätteduktig och verkade tycka det var kul att fixa lite. Han hade köpt en present, en personlig present som han visste att hon skulle uppskatta. Efteråt intervjuade de tjejerna som fick tycka till och betygsätta deras insats. Den sistnämnde killens tjej sade något i stil med att "det var väl okej, men han kunde faktiskt ha slagit in presenten!" Äh, jag blir bara så knäckt. Nu var det ett bögpar med, som försökte följa samma manus, men de fungerade inte riktigt på samma sätt. Hos de andra var det uppenbart att det skulle vara på ett visst sätt. Tjejerna hade en bild av hur den perfekte maken och den perfekta familjen skulle se ut, och så försökte de leva upp till det. Visst, någon av killarna var en riktigt gris, men på det stora hela verkade det vara sjysta, om än lata killar. Varför var de så fast i vad män gör och vad kvinnor gör, vad som är romantik och inte. Tjejerna verkade inte veta vad de ville egentligen. Förutom att männen skulle ta halva ansvaret av hemmet och dessutom göra det på kvinnornas sätt - annars blev det kritik - plus att de skulle vara romantiska och uppvaktande, plus förmodligen att de skulle sköta alla sysslor som tjejerna inte vill eller kan göra. Brudarna som var med verkade inte ha bytt många bildäck i sina dagar, till exempel.

Det här blev ett lång och pratigt inlägg, och det jag vill ha sagt kommer inte fram ordentligt. Jag vet väl kanske inte själv... En sak vet jag - och det är att hur macho, grabbiga, sviniga de här grabbarna än var, varför skulle de vilja stanna med en brud som bara klagar på dem? Varför vill man leva ihop med en person som tycker man är sämst? Och varför verkar jämställdhet för många tjejer betyda att man delar på traditionella kvinnosysslor medan mannen fortfarande gör de traditionellt manliga? Visst, statistiken säger att kvinnor fortfarande sköter det mesta hemarbetet, och att när man slår ihop lönearbete med hemarbete så jobbar kvinnorna mer än männen. Visst är det så att många traditionellt manliga sysslor kräver lite mer kunskap och erfarenhet, men man kan väl lära sig! Saker är mycket roligare när man gör dem ihop. Det är dötrist att dammsuga eller att byta däck, men det måste göras, och då är det roligare när man hjälps åt. Tycker jag. Är jag extremt naiv nu? Och om jag är det, är det för att jag inte har några barn eller för att jag är flata? Jag säger inte att homoförhållanden per definition är mer jämställda, men vi har i alla fall det försprånget att vi inte är lika fast i normer som dikterar för oss hur kvinnor respektive män är, borde vara. Typ.