Ibland blir det bra fast jag inte tänker

Imorse satt jag och läste igenom gårdagens inlägg. Och insåg att jag, när jag har idétorka och ingenting att blogga om, kan ta upp ett citat och förklara varför jag har med det och resonera kring det. Istället för att inte blogga alls, alltså. Självklart kan jag inte ta dem i ordning, utan måste välja det som jag tycker bäst om, eller som talar till mig. Idag gäller min allra första epostsignatur:

... et ignotas animum dimittit in artes

... och han sänkte sin själ i okända konster (så sade min latinlärare - den "officiella översättningen lyder: i okänd konst han tränger djupt med sitt snille)

Detta är egentligen ett dubbelcitat. Från början kommer det ur Daidalos et Ikaros ur Ovidius Metamorfoser som vi läste under latinkursen på gymnasiet. Daidalos var bildhuggare och arkitekt, och flydde med sin son Ikaros från Aten till kung Minos på Kreta. En dag ville Poseidon, havsguden, att kung Minos skulle offra en tjur till honom, men kungen vägrade. Poseidon straffade honom genom att låta hans fru förälska sig i nämnda tjur och föda honom en son. Monstret fick namnet Minotaurus och kung Minos lät Daidalos bygga en labyrint att spärra in honom i. Vart nionde år skickades sju unga pojkar och sju unga flickor från Aten som offer till Minotaurus. Hjälten Theseus ville få stopp för detta och ställde upp som en av pojkarna för att kunna döda Minotaurus. Kungens dotter Ariadne förälskade sig i hjälten och bad Daidalos om hjälp. Han avslöjade labyrintens hemlighet för henne och hon i sin tur hjälpte Theseus. Hon gav honom ett garnnystan som han fäste vid labyrintens ingång och sedan rullade upp efter sig så att han skulle kunna hitta ut efter att ha dödat monstret. Han lyckades och han och Ariadne flydde tillsammans från Kreta. Tyvärr fick kungen reda på Daidalos roll i det hela, och han och Ikaros kastades i fängelse. Hur skulle de nu kunna rymma. Minos styrde över Kreta, och Poseidon över havet som omringade ön. Men non possidet aera Minos. Luftvägen var den enda som stod öppen för dem. Daidalos tillverkade vingar av fjädrar och vax, och förmanade noga sin son att inte flyga för nära solen, för då skulle vaxet smälta. Men Ikaros tyckte att det var så roligt att flyga, och snart nog var han för nära solen. Vaxet smälte, vingarna gick sönder och Ikaros störtade mot sin död i det som än idag heter Ikariska havet. Daidalos själv klarade sig till Sicilien. Hans namn har gett upphov till adjektivet dedalisk som en konsthistorisk term för 600-talets konst, framförallt den kretensiska. På franska betyder substantivet dédale just labyrint, irrgång. Hur var det nu med dubbelcitatet? Ja, det är epigrafen till James Joyces A Portrait of the Artist as a Young Man. Huvudpersonen är författarens alter ego Stephen Dedalus, som för övrigt även dyker upp i Joyces mästerverk Ulysses. Bokens tema kommer även det från ikarosmyten - nämligen motsatsparen land/vatten och flyga/falla.
För övrigt fick jag just Porträtt av konstnären som ung när jag tog studenten. Våra klassföreståndare hade köpt en bok var åt oss. Två tredjedelar av klassen fick samma bok (som jag inte minns vilken det var), medan vi andra fick olika.