13 oktober

Manshatarflator
Folk som tror att flator är manshatare har aldrig tillbringat en lunchrast i personalrummet på en kvinnodominerad arbetsplats. Så mycket galla som sju heterosexuella kvinnor i grupp kan spy över män kan inte Sveriges alla flator tillsammans få ihop till. På sätt och vis är det inte så konstigt - de har mycket mer kontakt med män än vad jag har, och mer personlig kontakt, vilket kanske gör att de har större anledning än vad jag har. Men ändå. Så mycket klagande, gnällande och gnatande över män, och över mannen därhemma. Folk som avskyr blondinskämt kan häva ur sig precis likadana skämt om män. Och jag fattar inte allt det här gnället om hemmasituationen. Min man gör inte det, kan inte det, orkar inte det... Men gör någonting åt det då! Istället för att sitta och söka sympati hos dina väninnor. Eller är det så heterosexuella kvinnor umgås? Genom att jämföra fel och brister hos sina män? Vad är i så fall syftet? Att få sympati och inse att man inte är ensam? Eller att få bekräftelse på att man kanske inte har det så illa i alla fall? Jag förstår inte. Men det är så mycket jag inte förstår... Jag har i alla fall inte träffat på en enda flata, eller en enda bög för den delen, som pratar om sin partner på samma sätt som de flesta (givetvis inte alla) heterosexuella kvinnor. Dessutom verkar det vara en gruppgrej. Kan det vara det? Gruppidentifikation?