26 september

Alltså
Alltså - att det ska vara så fruktansvärt svårt att få någonting vettigt gjort! Jag är så lack just nu - på mig själv, på det jag ska skriva, på livet i allmänhet. Helgen har varit ganska sugig, på det stora hela. Träffade snygga Doose och söta Snobbe, och det är ju alltid trevligt, men annars hände inte mycket kul alls.

Och det här med humor... Det blev pinsamt tydligt i lördags att vi inte alls skrattar åt samma saker. Och oftast är det jag som inte förstår, eller som skrattar åt saker ingen annan tycker är roligt. Hur många gånger har jag inte varit den enda i hela salongen, bio eller teater, som skrattar åt någonting? Folk tycker jag är knäpp! Eller emellanåt trist - när jag inte fattar det roliga. Undrar om det är något fel på min hjärna? Ibland verkar den inte göra samma kopplingar som alla andra - som om att sladdarna i den går fel på något vis, att jag inte gör samma associationer som andra. Hmmm...
Som den här reklamen (jag är urusel på att komma ihåg reklam, och ännu värre på att förstå den, för att inte tala om att minnas *vad* reklamen var för...) för ett tag sedan - man får se typ ett vinglas och det röda vinet som hälls i, en kaffekopp med rykande varmt kaffe, en båt som tjäras... Jag förstod ingenting. Visst, det var artsy bilder och så, men. Min kära ryckte ut som vanligt, och förklarade. Det var meningen att man skulle känna doften av vinet, kaffet och tjäran när man såg bilderna. Synen skulle trigga luktsinnet och doftminnen. Det funkade inte på mig, kan jag säga. På sätt och vis funkade ju reklamen, eftersom jag minns den, men jag har ingen aning om vad produkten var. Och jag kanske minns den just för att vi diskuterade den... Uppenbarligen är jag inte riktigt normal. Men å andra sidan, det har jag heller aldrig gjort anspråk på. Jag trodde bara någonstans att det skulle vara på ett lite mer radikalt och intressant vis. Som det kan bli.

Vi (här att förstå som min kära - jag tittade mest på) kopplade in motorvärmaren i helgen. Och svor. Jag tror att jag är som ett gammalt hus. Alla trådarna finns i sladden som de ska, men de är felmärkta, och man kan inte vara riktigt säker på vart de leder, och vilka som ska snurras ihop med vilka. Jordtråden är lite skör, så om man kladdar för mycket med den så tappar jag verklighetsuppfattningen. Jag tror däremot inte att det går att dra om elen i min hjärna, så jag får väl bara lära mig att stå ut med att jag inte riktigt kan veta hur det funkar - bara att det inte funkar som i nya hus (och vanliga människor).